onsdag 8 juli 2009

Bär vi med oss nedärvda arketyper

Sedan jag första gången läste om Jung´s teorier som 16-17 åring, har jag funderat på arketyper. Kan väl heller inte säga att mitt intresse för fantasy-litteratur (där arketyper från framförallt keltisk mytologi används hejdlöst) fått mina funderingar kring detta ämne att bli mindre.

För att göra det enklare vill jag definiera arketyp som ett nedärvt släktminne inom mänskligheten inför ett sak/mönster/upplevelse/fenomen el.dyl.

" Några representativa arketyper är "
urmodern", "urfadern", "den gamle mannen", "den evige ynglingen". Dessa arketyper är "inbyggda" i människor från allehanda kulturer, och enligt Jung är en anledning för att man kan finna liknande sagor, folktro, legender hos oberoende kulturer."

(Wikipedia)

Dock hamnar jag ofta i ett cirkelresonemang, vad är en äkta arketyp och vad är socialt/kulturellt betingat? Samt vad i min egen sociala/kulturella betingning gör att jag är villig att godta det ena som en äkta arketyp och inte det andra?



Någon form av bevis för att släktminne kan finnas, är ju de forskares försök där de skrämde maskar för elektriskt ledande plattor, malde ned dessa maskar till maskfärs och som de matade andra maskar med, som sedan undvek de ledande plattorna utan att tidigare sett dem.


De senaste åren har jag dock börjat luta mot att det som definieras som "äkta" arketyper är så universellt allmäntgiltiga att de inte är arketyper.

- Cirkel=solsymbol=födelse=återväxt=ägg=oval=sköte och så vidare.....

- Bild av röd, hornprydd kille med bockklövar, svans och tre-udd i handen betyder nog ganska allmänt inget bra, även om man aldrig hört talas om varken helvete, skärseld eller inferno.

Vore mycket intressant om min läsekrets hade några synpunkter på detta.


lördag 4 juli 2009

En gång var baskern blå, vad har den för färg idag?

Krig och död, ett fjärran land,
gråt och svält, ett land i brand.
Men i sken från en handgranat,
i basker blå stod en svensk soldat.

Han kom dit från sitt land i nord,
att få slut på krig och blod.
Reste bort från sin fästemö,
reste bort för att kanske dö.

Han kom dit för att skapa fred,
skapa fred i ett land som led.
Som en vän var han alltid sedd,
och för ung för att vara rädd




I dag har vi svensk militär personal som är inblandad i 3 olika konflikter. Även om det rör sig om ett ytterst litet antal personer rent fysiskt sett, känns det ändå märkligt att Sverige som alltid utgett sig för att vara neutralt är inblandad i 3 konflikter samtidigt.

Men låt oss titta närmare på dessa 3 militära inblandningar, framförallt varför vi officiellt är där, under vilken befälsstruktur och med vilket mandat.




Adenviken

Sverige ingår i den EU-ledda marina styrkan Eunavfor som med FN-mandat opererar i Adenviken utanför Somalia för att skydda fartyg lastade med mat och förnödenheter från FN-organet World Food Program (WFP).

Tre av Försvarsmaktens fartyg, korvetterna HMS Malmö och HMS Stockholm samt stödfartyget HMS Trossö, med besättning och underhållspersonal på totalt 152 personer, eskorterar och skyddar FN:s mattransporter mot anfall från pirater.


Den officiella anledningen till att vi har krigs-fartyg utanför afrikas kust är att vi skall eskortera FN:s mattransporter och i allmänhet göra området säkarare för all handelssjöfart. Dock kanske en aning mindre ädla skäl kan skymta i bakgrunden:


"Genom deltagande i operationen kan Försvarsmakten bidra till att handelssjöfarten kan fortsätta att nyttja den betydligt kortare sjövägen mellan Europa och Asien genom Suezkanalen. Om så inte kan ske, eller om man genom att fortsätta använda leden tvingas betala betydligt högre försäkringspremier, kommer prisnivån för slutkonsumenterna att skjuta i höjden."

//Försvarsmaktens egen hemsida



Detta är en ren EU-operation, med för närvarande Grekland, England, Spanien, Tyskland, Italien, Belgien, Nederländerna, Norge och Sverige. Styrkan leds av en engelsman. Nato finns också i Aden-viken och även om man kan tänka sig ett visst samarbete, står inte EU.s militära insats under Nato:s befäl här.

Det mandat man har, är i första hands FN:s resolution 1816 från 2008, där FN förklarar sig maktlöst mot dessa pirater och uppmanar alla stater att hjälpa till med att bekämpa dem.


Men problematiken är inte heller i denna del av världen fullständigt svart eller vit. Det fasansfulla krig/inbördeskrig som destabiliserat Somalia totalt, har till stor del upphov i att Etiopien, med stöd av framförallt USA, försöker bryta islamiseringen av Somalia genom att man driva ut islamisterna ur städerna. Hittills har det varit så, att ju mer USA engagerar sig för att stoppa just den islamisering, desto mer möts väst av misstro.

Lägger man till detta att västvärldens fiskeflottor med moderna trålmetoder fiskat ut all fisk ur de Somaliska fiskarnas vatten, lagligt eller mot internationell rätt kan jag inte säga, så känns det som väst både odlat och underblåst dessa piraters tillkomst.

"Den som sår vind, ska skörda storm".

Och varför är Sverige med och krafsar dessa kastanjer ur den eld framförallt USA skapat ?
Jovisst ja, den platta TV:n riskerade ju att bli några procent dyrare annars............


Kosovo

Den svenska styrkan i Kosovo i dag består av cirka 250 svenska män och kvinnor. Truppbidraget består av skyttekompaniet "Bravo company", ett "National Support Element" (NSE), militärpoliser och underrättelseenheter. Sverige bidrar också med personal till KFOR-högkvarteret i Pristina. Den största delen av personalen är grupperad på Camp Victoria i Ajvalija strax utanför Pristina.


KFOR är en Natoledd styrka som ansvarar för att upprätthålla fred och allmän ordning i Kosovo och ska även se till att de stridande parterna håller de överenskommelser som träffades vid krigsslutet 1999. Nato och KFOR stöttar också FN:s övergångsadministration och resolution 1244.

Var sjätte månad byts personalen ut (roterar). Tidigare hade Sverige en bataljon på omkring 700 man. Att dra ner på Kosovostyrkan är ett politiskt beslut som ligger i linje med Natos och FN:s inriktning att på sikt helt avveckla KFOR och överlämna administrationen av Kosovo till dess invånare.

Här är vi svensk trupp som ingår i en Nato-operation och är direkt underställda Nato.



Afghanistan


Sedan hösten 2003 är ISAF en insats som leds av Nato på uppdrag och med mandat från FN:s säkerhetsråd och som verkar i Afghanistan med ett uttryckligt samtycke av den afghanska regeringen.

Sverige har deltagit i ISAF sedan styrkan inrättades vid årsskiftet 2001/02. Sedan sommaren 2004 finns huvuddelen av det svenska förbandet på omkring 390 personer i norra Afghanistan. Under hösten 2006 gav riksdagen sitt godkännande till att Sverige tog över ledningen för en regional enhet för säkerhet och återuppbyggnad omfattande fyra provinser med högkvarter i staden Mazar-e Sharif.


Även här ser vi svensk trupp som ingår i en Nato-operation och är direkt underställda Nato.

De senaste månaderna så är det allt fler som ställer frågor kring vad det är för regering som omvärldens soldater offrar sina liv för. Bedömare runt om i världen talar om ett Afghanistan på gränsen till sammanbrott. Regeringen får allt mindre folkligt stöd, och spelar ett högt spel genom att hamna i beroende av forna krigsherrar, som omgärdas av misstankar om korruption och gamla krigsförbrytelser. Förtroendet för regeringen ökar inte av det faktum att de nu tvingar igenom en ny lag för amnesti för sina egna gamla brott.

Vidare verkar det som regeringen har antagit en lag, som enligt FN förbjuder kvinnor att lämna hemmet utan sin makes tillstånd och som legaliserar våldtäkt inom äktenskapet, samt att kvinnor inte kan gå till läkare, söka jobb eller utbildning, utan att först ha fått tillstånd från sin man.

Så med andra ord befinner sig svensk trupp i en Nato-operation, för att hjälpa USA att ta kontrollen över Afghanistan. Ett Afghanistan som historiskt har visat sig vara ett omöjligt land att kuva militärt, och där den "demokratiska regeringen" vi nu öppet stöder, normalt borde ha lett till protester, demonstrationer och bojkott-hot...........

Dessa tre slagfält har Sveriges riksdag i stor enighet mellan partierna, beslutat att skicka svensk militär till. En liten reservation för Lars Ohly och hans V, åtminstone idag säger de vilja dra sig ur Afghanistan och V har för det mesta inte varit rumsrena nog att få vara med och diskutera sådana här frågor.

Vad handlar det då egentligen om?

De sakskäl som har uppgivits verkar tunna, och idag ser vi ut att vara en del av Nato i allt utom namnet. Undrar hur många av Kosovos & Afghanistans invånare som vet att vi inte är med i Nato.

Detta handlar i själva verket om två saker:

1. Ren realpolitik. Placera ut flaggor på en karta och få vara med de stora grabbarna och leka. Få en plats i den inre cirkeln. Några 100 tal beväpnade äventyrslystna grabbar & tjejer i svenska uniformer lite här och där, gör att även våra svenska politiker räknas med i de stora sammanhangen. Samt som sagt, att vi kan nog snart ändra "Nato-hangaround" på våra visitkort till fullvärdig medlem.....

2. Avskaffandet av värnpliktsarmen. 91:an Karlsson, soldat Bohm, Loffe, Stora Norrland och Morsgrisen måste bli historia. Vi måste ha en anställd arme som uppfyller tidens krav = snabbt lyder regeringschefens beslut när han ringer på mobiltelefonen. Inte en massa värnpliktiga som gått och sparkat grus på en kaserngård i Eksjö och skulle ställa en massa tidsödande och kanske obekväma frågor. Nej, vi kan kanske inte kan skapa en egen "Delta Force", men vi skall vi åtminstone ha våra egna legoknektar.





Att värdera ett brott begånget mot någon i pengar.

Skadestånd vid brott har blivit en av rättsväsendets heta frågor och senaste åren har en debatt blossat i upp skuggan av ett antal uppmärksammade brott.

- Vad är ett liv värt i pengar?
- Hur många kronor kan den psykiska skadan av en våldtäkt värderas till ?
- Skräcken som blir kvar hos kassörskan efter ett rån, vad är den värd?
- Är ett barns liv värt mer än en vuxens, eller en pensionärs?
- Kan man värdera anhöriga och efterlevandes skada i pengar?

Brottsofferersättning och skadestånd är uttryck som används flitigt och vårdslöst i debatten. Först skall jag försöka reda ut skillnaderna mellan de olika termerna som används.


Skadeståndskrav
Den som drabbats av skada kan kräva skadestånd av den som orsakat skadan.


Åklagaren är nämligen skyldig att både förbereda och föra brottsoffrets, målsägandens, talan om skadestånd i den rättegång som behandlar brottet om brottsoffret begär detta. Den skyldigheten har bara två undantag; vid komplicerade skadestånd som kräver omfattande utredning eller om kravet kan anses som uppenbart obefogat, dvs. antingen saknar samband med brottet eller avser belopp som är påtagligt mycket högre än i rättspraxis.

Det är domstolen som beslutar om den som fällts för brottet ska betala skadestånd till brottsoffret.

Om gärningsmannen inte betalar och kronofogden redovisar att att gärningsmannen saknar betalningsförmåga måste brottsoffret undersöka om det kan finnas någon försäkring som täcker skadan. Gör det inte det inträder nästa steg.

Brottsskadeersättning

Man måste skilja på rätten till skadestånd från gärningsmannen och rätten till den statliga brottsskadeersättningen. Domstolarna bestämmer skadestånden. Brottsoffermyndigheten ska sedan självständigt bestämma eventuell brottsskadeersättning, om brottsoffret inte kunnat få ut sitt skadestånd och inte heller fått försäkringsersättning. I de allra flesta fallen överensstämmer brottsskadeersättningens belopp med det skadeståndsbelopp som domstolen bestämt. Om myndigheten bestämmer ersättningen till ett lägre belopp har brottsoffret kvar rätten till det överskjutande skadeståndsbeloppet från gärningsmannen. Myndigheten kan alltså varken sänka eller höja skadestånden utan beslutar endast om den statliga ersättningen.

Även om en dom på skadestånd är sakprövad kan Brottsoffermyndigheten ibland se att det utdömda beloppet avviker från skadeståndsrättslig praxis. Det kan t.ex. bero på att domstolen inte har haft kunskap om vilka belopp andra domstolar brukar döma ut för liknande brott eller skador. När avvikelsen inte är liten betalar myndigheten ut det belopp som får anses överensstämma med skadeståndsrättslig praxis. Om myndigheten inte gjorde så skulle människor som drabbats av likadana brott eller skador få olika stora ersättningar. Myndigheten medverkar på så sätt till att praxis verkligen blir likadan över hela landet. Det händer att domstolen i domen förklarar varför den dömer ut ett belopp som avviker från skadeståndsrättslig praxis. I sådana fall följer myndigheten regelmässigt domen.
//Uttdrag från Brottsoffermyndighetens hemsida.

En ny regel om ideellt skadestånd till brottsoffer för kränkning har införts. Anhörigas rätt till ersättning vid brott med dödlig utgång har lagfästs. Särskilda regler om ersättning för vissa brottstyper har införts i t.ex. diskrimineringsrätten. Även i domstolarna har skadestånd vid brott ägnats åtskillig uppmärksamhet och positioner har flyttats fram. Det ligger väl i linje med den brottsofferforskning som visar att ersättningarna spelar en viktig roll för brottsoffrets upplevelse av upprättelse.

I Christine Shurrers fall sattes skadeståndet till barnens föräldrar till 100 000 kronor vardera.

Tito Beltran dömdes till 110.000 i skadstånd till den lilla flickan, 5.000:- för kränkning till flickans far och 85.000:- till Maria Lundkvists barnflicka.

Toni Allden dömdes till att betala 300.000:- till Caroline Stenvalls anhöriga och i hovrätten till att även betala en summa till den pojkvän som hon dock inte bodde ihop med.

Tendensen är entydig att summorna sätts högre och högre. En inte helt osannolik tanke är att detta applåderas av inte minst advokatsamfundet som enligt vissa artiklar jag läst, gärna ser att skadeståndsanspråken i framtiden skall särbehandlas vid civilrättsliga rättegångar, i stället för som idag bakas in i brottsmålsrättegången. Kan bli en lukrativ födkrok för många advokater och vi kan kanske se fram emot ett amerikansk synsätt, där advokaten avstår sin timersättning mot att försöka få fram ett så stort skadestånd som möjligt, och ta procent på det i stället.

Att en penningsumma vid ett svårt tillfälle i livet kan underlätta för människor att gå vidare, ha råd att gå i terapi, kanske flytta, byta jobb, börja på skola eller på annat sätt lägga någonting bakom sig, skall inte förnekas.

Dock finns det baksidor med detta. Brottslingens rehabilitering in i samhället igen hjälps knappast om han efter att ha tillbringat många år i fängelset även har en enorm skuld till kronofogden resten av livet, för ett högt skadestånd som det även löpt ränta under denna tid. Brottsoffer och anhöriga kommer att uppleva att de jämförs med varandra av advokater och media. Är hans/hennes förlust mer/mindre värd än min? Mitt lidande mindre än någon annans. Kan man tänka sig möjligheten att rika brottslingar får lättare att "köpa" sig fria, snabbt gå med på ett högt skadestånd i underförstådd överenskommelse att offret mildrar brottsdelen om nu skadeståndsdelen skall komma att särbehandlas från brottsdelen.

Det gamla systemet där brottsoffermyndigheten såg till att det fanns en likadan praxis över hela landet, med visserligen internationellt sett låga brottsskadeersättningenar, gjorde ändå systemet transparent och lättförståeligt

Bloggintresserade

Vem är jag

Mitt foto
Linköping, Sweden
53 år gammal, mellan 2 jobb för närvarande. Undrar vart idealen från 60 talet tog vägen.