Vredens druvor eller medarbetare?

Arbetsmarknadslagarna och anställningstryggheten är det absolut största hindret för svensk tillväxt.

Har man någon gång anställt någon, blir man aldrig av med honom.

Ack ja, här kan vi tala om en självuppfyllande profetia. Undrar hur många som skulle kryssa för detta om SIFO gjorde en undersökning....

Både som förtroendevald och senare företagsledare har jag hört dessa argument upprepas av folk som definitivt borde veta bättre.

Det stora missförståndet om LAS är att en arbetsgivare är tvungen att följa turordningsregler oavsett position på företaget.

Detta missförstånd utnyttjas friskt i debatten, men sanningen är att turordningsreglerna bara gäller om det är likvärdiga arbetsuppgifter, inte om det står mellan tex en gammal verkstadsarbetare och en ny på säljavdelningen. Och idag får företag med mindre än 10 anställda undanta 2 personer från turordningsreglerna.

En annan stor klagopunkt är att arbetsgivaren måste förhandla med facket innan uppsägningar. I detta fall betyder förhandla inte förhandla, det betyder enbart underrätta om vem/vilka som sägs upp och skälen till det. Är skälen till uppsägning så oklara och grumliga till varför någon sägs upp att arbetsgivaren inte vill uppge dem, kanske man kan konstatera att han bör fundera en gång till.
Arbetsrätten kom till just för att arbetsgivare inte skulle kunna ge folk sparken av rent godtycke, för att någon anses obekväm för att de påtalar brister i arbetsmiljön, har okynnet att de vill bilda familj, kräver en skälig lön för sin insats eller inte går med på obetald övertid.

Nånting säger mig att insatser på säkerhet helt plötsligt skulle bli för kostsamma och företagsvård skulle försvinna när folk som blir sjuka kan ersättas med rätt svepskäl.

Varför har vi dessa lagar egentligen? Vore det inte bättre att ha en konstant tillgång på ett underbetalt proletariat som finns till hands för att snabbt kunna hoppa in vid behov, moderaternas Edvard Unsgaard ger ju sin bild av det perfekta samhället på Facebook, medan jag snarare rekommenderar Steinbeck´s klassiska "Vredens druvor".

Nej, tidigt, mycket tidigt i December-kompromissen 1906 bestämde kloka män och kvinnor från alla tre sidorna, arbetsgivare - arbetstagare - politiker att Sverige inte skulle gå den vägen. Inte heller skulle vi följa östblockets väg, utan den väg Sverige skulle gå var genom förhandlingar, kompromisser och ömsesidig respekt. 1928 års lagar, bildandet av SAF och LO, Saltsjöbadsavtalet fortsatte denna väg.

En anställning enligt den modellen är ingen ensidig sak, där allt handlar om från arbetstagarens sida att få maximal ersättning för minimalt jobb medan arbetsgivaren vill ha maximalt jobb för minimalt ersättning.

I vår modell är en anställning ett avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare där båda parter har rättigheter och skyldigheter. Att detta avtal inte kunnat se exakt lika ut i ett norrländskt sågverk 1915, ett storjordbruk i Skåne 1935, ett kraftverksbygge i Norrland 1955 och för en konsultbyrå i Stockholm 2009 har parterna varit ense om och kompromisser och nödvänliga ändringar också gjorts.

Detta har i 100 år haft till följd att företagen fått tillgång till trogna och lojala medarbetare som känt trygghet och stolhet för sina arbeten och både vågat och kunnat utveckla och utbilda sig till förmån för företagen. Detta är ett av de största skälen till Sveriges senaste 100 års stora välstånd, som nu nästan desperat försöker raseras av obskyra högerkrafter som inte ens skyr att ta in den notoriskt ökände Karl Rowe som hjälp under senaste Almedalsveckan.

I Världsbankens Doing Business in 2009 - Removing Obstacles for Growth placerar sig Sverige på en sjuttonde plats av 181 jämförda länder när det gäller en sammanvägning av elva olika indikatorer över hur enkelt det är att bedriva näringsverksamhet. Med tanke på världsbankens politiska sammansättning och åsikter kan absolut inte någon påstå att Sverige fått den höga placeringen lättvindigt

Vi har en oerhört hög ungdomsarbetslöshet. Om vi bara avskaffar anställningstryggheten så kommer ungdomarna att få jobb.

Ett ofta upprepat påstående från Timbro högern och dess mer oseriösa megafoner. Om man följer debatten märker man att de mer seriösa debattörerna från högersidan håller sig lite borta från att använda det påståendet fullt ut.

Om "Erlandssons Mekaniska" skulle kunna säga upp 3 50-åringar på direkten och anställa 3 20-åringar förändrar det bara ålderstrukturen på företaget och ålderstrukturen på de inskrivna på AF, inget annat.

Likaså har myten om att ungdomar konstant sparkas på grund av Las punkterats genom en undersökning som klart visade att färre än 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna har blivit arbetslösa till följd av situationer där Las kan ha spelat in.

Med en arbetslöshet på 10% finns det inget att tjäna på att bara göra rockader, då måste något annat till. I brist på kraftfullare åtgärder för att få fart på hjulen igen tror jag Handels idé om att "återinföra möjligheten för anställda över 60 år att få deltidspension under förutsättning att arbetsgivaren anställer en ung person, mellan 18 och 24 år, på heltid" är en väg att gå. Men mer stimulanser behövs.

Arbetslinjen del 2

Stimulansen då, med så kraftiga incitament för att arbeta och minst lika kraftiga för att inte vara arbetslös, då finns det väl otaliga exempel på hur allians-regeringen skapat 100.000 tals nya arbetstillfällen genom olika stimulansåtgärder ??? Ehhh........hmmm......nja..........nej.

Bortsett från jobbskattebidraget, som kostat samhället enorma summor och förmodligen inte skapat några nya jobb har inte alliansregerinegn gjort någonting. Man är fast övertygad om att "marknaden" skall fixa nya jobb (och själv är jag fast övertygad om att älvor och småknytt existerar..).
Lite löst prat om att kan vi hitta lite andra skatter att sänka, och kanske sälja ut lite mer och privatisera lite till, så blir det säkert fler jobb. Samt att Maud fortfarande vid sällsynta tillfällen kan mumla lite om "sänkt arbetsgivaravgift", vilket enligt mig ändå inte genererar några jobb, men det skall jag ta upp i ett annat inlägg.


Så vad kan anledningen vara?

- A-kassan är bara en omställningsförsäkring.

- Folk som får A-kassa vägar flytta eller ta "sämre" jobb.

- Sverige är världens mest sjukskrivna land.

- Ingen mår bra av att vara långtidssjukskriven.

- Läkare sjukskriver folk för andra orsaker än att de är sjuka.

Om man bortser från att det kan finnas en viss relevans i en del av dessa påstående, så är det rent nys att det skulle vara ett problem för Sverige. Vill man ta i dessa problem-områden (i den mån de finns) så måste det lösas genom riktade sammanhållna insatser där aktörer från olika områden samarbetar, för att lösa det på närmast individbasis.
Problemet är att vi enligt vår egen statistik har 8.4% öppen arbetslöshet, enligt EU:s normer 9.4% och i verkligheten någonstans straxt över 10%. Fram till den dag vi åter får ned arbetslösheten till hanterbara 3-5% är Sveriges problem bristen på arbetstillfällen och inget annat.
Om Ica annonserar ut 3 kassa-tjänster och de får 800 sökande eller 6.000 sökande förändrar ingenting, om en av de platserna går till en utsliten 58 årig industriarbetare med kronisk obstruktiv lungsjukdom, en går till en personaladministratör med 4 års universitetestudier och den sista till en 4 barns mamma från Över-Torneå som får rycka upp hela sin familj och flytta 70 mil förändrar det heller inget ting för Sverige. Så länge vi har 10% arbetslöshet finns det med största säkerhet 200 lämpliga sökande som bor inom 10 km från Ica.
Först den dagen någon av dessa tre tjänster riskerar att bli vakant,finns det någon som helst relevans i att tvinga mer eller mindre olämpliga kandidater att till varje pris försöka få någon av dessa tjänster.

Den enda återstående slutsatsen.

Det handlar om att genom ett ytterst kraftfullt angrepp mot arbetslösa och sjukskrivna utvidga den del av arbetskraften som arbetar för mycket låga löner och under ytterst osäkra anställningsförhållanden (timanställningar, visstidsanställningar, bemanningsföretag, o.s.v.). Angreppen mot de arbetslösa är därför en huvudprioritering för att kunna säkerhetställa den nya underklassen "utanförskapet".
Kom aldrig säkerhetsräckena upp? Fick du inget anställningsavtal? Ingen övertidsersättning? Tafsar chefen? Blev inte kompisen anställd när han sa han tillhörde facket? Fick Stina sluta när hon krävde ni skulle få minimi-lön? Vill du inte jobba över varje kväll, utan någon gång se dina barn innan de somnar? Strunt i allt sånt, det kunde ju vara värre, du kunde ju vara tillbaka i utanförskapet igen.

Så i rask takt marscherar detta samhälle baklänges för att nå den gamla, sköna nya världen, då Stina iklädd chich french maid uniform torkar upp inne hos familjen Reinfeldt medan Karl-Anton i blåställ räfsar löv i deras trädgård, och den 27:e får de stå med mössan i hand och niga och bocka då det fina folket ger dem den slant de tycker underklassen är värda.....


Som min gamla farmor brukade säga:
-"Den som inte lever slipper se"