Vredens druvor eller medarbetare?

Arbetsmarknadslagarna och anställningstryggheten är det absolut största hindret för svensk tillväxt.

Har man någon gång anställt någon, blir man aldrig av med honom.

Ack ja, här kan vi tala om en självuppfyllande profetia. Undrar hur många som skulle kryssa för detta om SIFO gjorde en undersökning....

Både som förtroendevald och senare företagsledare har jag hört dessa argument upprepas av folk som definitivt borde veta bättre.

Det stora missförståndet om LAS är att en arbetsgivare är tvungen att följa turordningsregler oavsett position på företaget.

Detta missförstånd utnyttjas friskt i debatten, men sanningen är att turordningsreglerna bara gäller om det är likvärdiga arbetsuppgifter, inte om det står mellan tex en gammal verkstadsarbetare och en ny på säljavdelningen. Och idag får företag med mindre än 10 anställda undanta 2 personer från turordningsreglerna.

En annan stor klagopunkt är att arbetsgivaren måste förhandla med facket innan uppsägningar. I detta fall betyder förhandla inte förhandla, det betyder enbart underrätta om vem/vilka som sägs upp och skälen till det. Är skälen till uppsägning så oklara och grumliga till varför någon sägs upp att arbetsgivaren inte vill uppge dem, kanske man kan konstatera att han bör fundera en gång till.
Arbetsrätten kom till just för att arbetsgivare inte skulle kunna ge folk sparken av rent godtycke, för att någon anses obekväm för att de påtalar brister i arbetsmiljön, har okynnet att de vill bilda familj, kräver en skälig lön för sin insats eller inte går med på obetald övertid.

Nånting säger mig att insatser på säkerhet helt plötsligt skulle bli för kostsamma och företagsvård skulle försvinna när folk som blir sjuka kan ersättas med rätt svepskäl.

Varför har vi dessa lagar egentligen? Vore det inte bättre att ha en konstant tillgång på ett underbetalt proletariat som finns till hands för att snabbt kunna hoppa in vid behov, moderaternas Edvard Unsgaard ger ju sin bild av det perfekta samhället på Facebook, medan jag snarare rekommenderar Steinbeck´s klassiska "Vredens druvor".

Nej, tidigt, mycket tidigt i December-kompromissen 1906 bestämde kloka män och kvinnor från alla tre sidorna, arbetsgivare - arbetstagare - politiker att Sverige inte skulle gå den vägen. Inte heller skulle vi följa östblockets väg, utan den väg Sverige skulle gå var genom förhandlingar, kompromisser och ömsesidig respekt. 1928 års lagar, bildandet av SAF och LO, Saltsjöbadsavtalet fortsatte denna väg.

En anställning enligt den modellen är ingen ensidig sak, där allt handlar om från arbetstagarens sida att få maximal ersättning för minimalt jobb medan arbetsgivaren vill ha maximalt jobb för minimalt ersättning.

I vår modell är en anställning ett avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare där båda parter har rättigheter och skyldigheter. Att detta avtal inte kunnat se exakt lika ut i ett norrländskt sågverk 1915, ett storjordbruk i Skåne 1935, ett kraftverksbygge i Norrland 1955 och för en konsultbyrå i Stockholm 2009 har parterna varit ense om och kompromisser och nödvänliga ändringar också gjorts.

Detta har i 100 år haft till följd att företagen fått tillgång till trogna och lojala medarbetare som känt trygghet och stolhet för sina arbeten och både vågat och kunnat utveckla och utbilda sig till förmån för företagen. Detta är ett av de största skälen till Sveriges senaste 100 års stora välstånd, som nu nästan desperat försöker raseras av obskyra högerkrafter som inte ens skyr att ta in den notoriskt ökände Karl Rowe som hjälp under senaste Almedalsveckan.

I Världsbankens Doing Business in 2009 - Removing Obstacles for Growth placerar sig Sverige på en sjuttonde plats av 181 jämförda länder när det gäller en sammanvägning av elva olika indikatorer över hur enkelt det är att bedriva näringsverksamhet. Med tanke på världsbankens politiska sammansättning och åsikter kan absolut inte någon påstå att Sverige fått den höga placeringen lättvindigt

Vi har en oerhört hög ungdomsarbetslöshet. Om vi bara avskaffar anställningstryggheten så kommer ungdomarna att få jobb.

Ett ofta upprepat påstående från Timbro högern och dess mer oseriösa megafoner. Om man följer debatten märker man att de mer seriösa debattörerna från högersidan håller sig lite borta från att använda det påståendet fullt ut.

Om "Erlandssons Mekaniska" skulle kunna säga upp 3 50-åringar på direkten och anställa 3 20-åringar förändrar det bara ålderstrukturen på företaget och ålderstrukturen på de inskrivna på AF, inget annat.

Likaså har myten om att ungdomar konstant sparkas på grund av Las punkterats genom en undersökning som klart visade att färre än 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna har blivit arbetslösa till följd av situationer där Las kan ha spelat in.

Med en arbetslöshet på 10% finns det inget att tjäna på att bara göra rockader, då måste något annat till. I brist på kraftfullare åtgärder för att få fart på hjulen igen tror jag Handels idé om att "återinföra möjligheten för anställda över 60 år att få deltidspension under förutsättning att arbetsgivaren anställer en ung person, mellan 18 och 24 år, på heltid" är en väg att gå. Men mer stimulanser behövs.

Arbetslinjen del 2

Stimulansen då, med så kraftiga incitament för att arbeta och minst lika kraftiga för att inte vara arbetslös, då finns det väl otaliga exempel på hur allians-regeringen skapat 100.000 tals nya arbetstillfällen genom olika stimulansåtgärder ??? Ehhh........hmmm......nja..........nej.

Bortsett från jobbskattebidraget, som kostat samhället enorma summor och förmodligen inte skapat några nya jobb har inte alliansregerinegn gjort någonting. Man är fast övertygad om att "marknaden" skall fixa nya jobb (och själv är jag fast övertygad om att älvor och småknytt existerar..).
Lite löst prat om att kan vi hitta lite andra skatter att sänka, och kanske sälja ut lite mer och privatisera lite till, så blir det säkert fler jobb. Samt att Maud fortfarande vid sällsynta tillfällen kan mumla lite om "sänkt arbetsgivaravgift", vilket enligt mig ändå inte genererar några jobb, men det skall jag ta upp i ett annat inlägg.


Så vad kan anledningen vara?

- A-kassan är bara en omställningsförsäkring.

- Folk som får A-kassa vägar flytta eller ta "sämre" jobb.

- Sverige är världens mest sjukskrivna land.

- Ingen mår bra av att vara långtidssjukskriven.

- Läkare sjukskriver folk för andra orsaker än att de är sjuka.

Om man bortser från att det kan finnas en viss relevans i en del av dessa påstående, så är det rent nys att det skulle vara ett problem för Sverige. Vill man ta i dessa problem-områden (i den mån de finns) så måste det lösas genom riktade sammanhållna insatser där aktörer från olika områden samarbetar, för att lösa det på närmast individbasis.
Problemet är att vi enligt vår egen statistik har 8.4% öppen arbetslöshet, enligt EU:s normer 9.4% och i verkligheten någonstans straxt över 10%. Fram till den dag vi åter får ned arbetslösheten till hanterbara 3-5% är Sveriges problem bristen på arbetstillfällen och inget annat.
Om Ica annonserar ut 3 kassa-tjänster och de får 800 sökande eller 6.000 sökande förändrar ingenting, om en av de platserna går till en utsliten 58 årig industriarbetare med kronisk obstruktiv lungsjukdom, en går till en personaladministratör med 4 års universitetestudier och den sista till en 4 barns mamma från Över-Torneå som får rycka upp hela sin familj och flytta 70 mil förändrar det heller inget ting för Sverige. Så länge vi har 10% arbetslöshet finns det med största säkerhet 200 lämpliga sökande som bor inom 10 km från Ica.
Först den dagen någon av dessa tre tjänster riskerar att bli vakant,finns det någon som helst relevans i att tvinga mer eller mindre olämpliga kandidater att till varje pris försöka få någon av dessa tjänster.

Den enda återstående slutsatsen.

Det handlar om att genom ett ytterst kraftfullt angrepp mot arbetslösa och sjukskrivna utvidga den del av arbetskraften som arbetar för mycket låga löner och under ytterst osäkra anställningsförhållanden (timanställningar, visstidsanställningar, bemanningsföretag, o.s.v.). Angreppen mot de arbetslösa är därför en huvudprioritering för att kunna säkerhetställa den nya underklassen "utanförskapet".
Kom aldrig säkerhetsräckena upp? Fick du inget anställningsavtal? Ingen övertidsersättning? Tafsar chefen? Blev inte kompisen anställd när han sa han tillhörde facket? Fick Stina sluta när hon krävde ni skulle få minimi-lön? Vill du inte jobba över varje kväll, utan någon gång se dina barn innan de somnar? Strunt i allt sånt, det kunde ju vara värre, du kunde ju vara tillbaka i utanförskapet igen.

Så i rask takt marscherar detta samhälle baklänges för att nå den gamla, sköna nya världen, då Stina iklädd chich french maid uniform torkar upp inne hos familjen Reinfeldt medan Karl-Anton i blåställ räfsar löv i deras trädgård, och den 27:e får de stå med mössan i hand och niga och bocka då det fina folket ger dem den slant de tycker underklassen är värda.....


Som min gamla farmor brukade säga:
-"Den som inte lever slipper se"

Arbetslinjen del 1

"Arbetslinjen är ett etablerat begrepp i den svenska politiken. Men dess betydelse är något oklar. Enligt statsvetaren Simon Birnbaum är arbetslinjen "den etablerade princip i svensk politik som uttrycker tanken att arbetsförmögna aktivt måste söka avlönat arbete eller gå någon godkänd aktiveringskurs eller utbildning för att kvalificera till bidrag."

Arbetslinjen kan också förklaras som en hållning. Staten har ett ansvar att föra en politik som syftar till full sysselsättning och individen har ett ansvar att sträva efter sysselsättning för egen del. En grundtanke är att arbetslösa genom "morötter och piskor" skall tvingas och lockas till lönearbete."

Wikipedia

Detta låter väl egentligen inte särskilt kontroversiellt Staten har ett ansvar för att föra en politik som syftar till full sysselsättning (i en lågkonjunktur ser man till att stimulera) och den enskilde gör sitt bästa för att få ett arbete som passar honom.

Då vi i dag har vi en regering som marknadsför sig som arbetslinjens förespråkare nummer ett, så kan vi väl granska detta lite närmare.


Morot, piska och stimulans.

Moroten är inga problem, de senaste åren har alliansens företrädare mässat mantrat jobbskatteavdrag vid alla tänkbara tillfällen. Jobbskatteavdraget grundas i ett vallöfte från alliansen att öka skillnaden i inkomst efter skatt mellan de som arbetar och de som är arbetslösa eller sjukskrivna. Alliansen menar att detta är en del av arbetslinjen och ökar incitamenten för de som står utanför arbetsmarknaden att söka lediga arbeten och därmed öka sysselsättningen Att detta inte är det verkliga skälet, inser man när man förstår att denna för samhället oerhört kostbara reform, inte skapar några nya jobb alls, den ökar bara trycket på de arbetslösa att underbjuda varandra, för att få de få lediga arbeten som dyker upp.

Piskan är heller inga problem, efter att ha gjort en del rätt häftiga korrigeringar i vad försäkringskassa och arbetsförmedling skall arbeta med, och tillsatt rätt politruker för att se till att jobbet blir gjort, klarade man av den biten. Lite lösa bitar:
- "När Inger Efraimsson i protest hoppade av som ordförande för Försäkringskassan 2007 kallade hon regeringens politik "otäck och oroande"
"- En av dem som nu avgår är den nya generaldirektören Adriana Lender, 64. – Vi hade olika åsikter om hur och i vilken takt omorganisationen skulle genomföras, säger hon."-
-"Förseningar. Fördyringar. Kaos.Därför avgår Curt Malmborg som generaldirektör för utskällda Försäkringskassan.– Jag försökte inte övertala honom att stanna, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. "
"De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar."säger Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson

När det gäller AF idag kan man konstatera att deras uppgift är att kontrollera att den arbetssökande uppfyller villkoren för att få ersättning från a-kassa eller utvecklingsgarantin. D.v.s aktivt jobbsökande och deltagande i arbetsförmedlingens aktiviteter. Arbetsförmedlingen har ett särskilt uppdrag att för regeringen redogöra för hur de aktivt arbetar med att tydliggöra arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Sen tillkommer nya roller som ansvarig för friska/sjuka utförsäkrade, nyanlända svenskar som ska introduceras i Sverige, jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar, utfallet och hanteringen av nystartsjobben och praktikplatser. I alliansregeringens regleringsbrev för arbetsförmedlingen står ordagrant "att AF ska ansvara för att säkerställa att kompletterande aktörer är en del av myndighetens tjänsteutbud". Eller med andra ord verka för att privata företag får del av kakan och tillgång till att tjäna pengar på arbetsmarknadspolitiken.

Man kan nog konstatera att FSK & Arbetsförmedlingen idag är kontrollfunktioner och inte mycket annat. Sänkta ersättningar, nekade ersättningar, cancersjuka som tvingas gå "söka jobb"-kurser, deltidsarbetande som måste säga upp sig, bortre parenteser i A-kassa, en arbetsförmedlingen som tvingar folk som arbetat i 40 år ut på värdelösa praktikplatser. För mer info är det nog bara att öppna närmaste dagstidning.

Bär vi med oss nedärvda arketyper

Sedan jag första gången läste om Jung´s teorier som 16-17 åring, har jag funderat på arketyper. Kan väl heller inte säga att mitt intresse för fantasy-litteratur (där arketyper från framförallt keltisk mytologi används hejdlöst) fått mina funderingar kring detta ämne att bli mindre.

För att göra det enklare vill jag definiera arketyp som ett nedärvt släktminne inom mänskligheten inför ett sak/mönster/upplevelse/fenomen el.dyl.

" Några representativa arketyper är "urmodern", "urfadern", "den gamle mannen", "den evige ynglingen". Dessa arketyper är "inbyggda" i människor från allehanda kulturer, och enligt Jung är en anledning för att man kan finna liknande sagor, folktro, legender hos oberoende kulturer."

(Wikipedia)

Dock hamnar jag ofta i ett cirkelresonemang, vad är en äkta arketyp och vad är socialt/kulturellt betingat? Samt vad i min egen sociala/kulturella betingning gör att jag är villig att godta det ena som en äkta arketyp och inte det andra?


Någon form av bevis för att släktminne kan finnas, är ju de forskares försök där de skrämde maskar för elektriskt ledande plattor, malde ned dessa maskar till maskfärs och som de matade andra maskar med, som sedan undvek de ledande plattorna utan att tidigare sett dem.

De senaste åren har jag dock börjat luta mot att det som definieras som "äkta" arketyper är så universellt allmäntgiltiga att de inte är arketyper.

- Cirkel=solsymbol=födelse=återväxt=ägg=oval=sköte och så vidare.....

- Bild av röd, hornprydd kille med bockklövar, svans och tre-udd i handen betyder nog ganska allmänt inget bra, även om man aldrig hört talas om varken helvete, skärseld eller inferno.

Vore mycket intressant om min läsekrets hade några synpunkter på detta.

En gång var baskern blå, vad har den för färg idag?

Krig och död, ett fjärran land,
gråt och svält, ett land i brand.
Men i sken från en handgranat,
i basker blå stod en svensk soldat.

Han kom dit från sitt land i nord,
att få slut på krig och blod.
Reste bort från sin fästemö,
reste bort för att kanske dö.

Han kom dit för att skapa fred,
skapa fred i ett land som led.
Som en vän var han alltid sedd,
och för ung för att vara rädd

I dag har vi svensk militär personal som är inblandad i 3 olika konflikter. Även om det rör sig om ett ytterst litet antal personer rent fysiskt sett, känns det ändå märkligt att Sverige som alltid utgett sig för att vara neutralt är inblandad i 3 konflikter samtidigt.

Men låt oss titta närmare på dessa 3 militära inblandningar, framförallt varför vi officiellt är där, under vilken befälsstruktur och med vilket mandat.

Adenviken

Sverige ingår i den EU-ledda marina styrkan Eunavfor som med FN-mandat opererar i Adenviken utanför Somalia för att skydda fartyg lastade med mat och förnödenheter från FN-organet World Food Program (WFP).

Tre av Försvarsmaktens fartyg, korvetterna HMS Malmö och HMS Stockholm samt stödfartyget HMS Trossö, med besättning och underhållspersonal på totalt 152 personer, eskorterar och skyddar FN:s mattransporter mot anfall från pirater.


Den officiella anledningen till att vi har krigs-fartyg utanför afrikas kust är att vi skall eskortera FN:s mattransporter och i allmänhet göra området säkarare för all handelssjöfart. Dock kanske en aning mindre ädla skäl kan skymta i bakgrunden:


"Genom deltagande i operationen kan Försvarsmakten bidra till att handelssjöfarten kan fortsätta att nyttja den betydligt kortare sjövägen mellan Europa och Asien genom Suezkanalen. Om så inte kan ske, eller om man genom att fortsätta använda leden tvingas betala betydligt högre försäkringspremier, kommer prisnivån för slutkonsumenterna att skjuta i höjden."

//Försvarsmaktens egen hemsida

Detta är en ren EU-operation, med för närvarande Grekland, England, Spanien, Tyskland, Italien, Belgien, Nederländerna, Norge och Sverige. Styrkan leds av en engelsman. Nato finns också i Aden-viken och även om man kan tänka sig ett visst samarbete, står inte EU.s militära insats under Nato:s befäl här.

Det mandat man har, är i första hands FN:s resolution 1816 från 2008, där FN förklarar sig maktlöst mot dessa pirater och uppmanar alla stater att hjälpa till med att bekämpa dem.

Men problematiken är inte heller i denna del av världen fullständigt svart eller vit. Det fasansfulla krig/inbördeskrig som destabiliserat Somalia totalt, har till stor del upphov i att Etiopien, med stöd av framförallt USA, försöker bryta islamiseringen av Somalia genom att man driva ut islamisterna ur städerna. Hittills har det varit så, att ju mer USA engagerar sig för att stoppa just den islamisering, desto mer möts väst av misstro.

Lägger man till detta att västvärldens fiskeflottor med moderna trålmetoder fiskat ut all fisk ur de Somaliska fiskarnas vatten, lagligt eller mot internationell rätt kan jag inte säga, så känns det som väst både odlat och underblåst dessa piraters tillkomst.

"Den som sår vind, ska skörda storm".

Och varför är Sverige med och krafsar dessa kastanjer ur den eld framförallt USA skapat ?
Jovisst ja, den platta TV:n riskerade ju att bli några procent dyrare annars............


Kosovo

Den svenska styrkan i Kosovo i dag består av cirka 250 svenska män och kvinnor. Truppbidraget består av skyttekompaniet "Bravo company", ett "National Support Element" (NSE), militärpoliser och underrättelseenheter. Sverige bidrar också med personal till KFOR-högkvarteret i Pristina. Den största delen av personalen är grupperad på Camp Victoria i Ajvalija strax utanför Pristina.

KFOR är en Natoledd styrka som ansvarar för att upprätthålla fred och allmän ordning i Kosovo och ska även se till att de stridande parterna håller de överenskommelser som träffades vid krigsslutet 1999. Nato och KFOR stöttar också FN:s övergångsadministration och resolution 1244.

Var sjätte månad byts personalen ut (roterar). Tidigare hade Sverige en bataljon på omkring 700 man. Att dra ner på Kosovostyrkan är ett politiskt beslut som ligger i linje med Natos och FN:s inriktning att på sikt helt avveckla KFOR och överlämna administrationen av Kosovo till dess invånare.

Här är vi svensk trupp som ingår i en Nato-operation och är direkt underställda Nato.

Afghanistan


Sedan hösten 2003 är ISAF en insats som leds av Nato på uppdrag och med mandat från FN:s säkerhetsråd och som verkar i Afghanistan med ett uttryckligt samtycke av den afghanska regeringen.

Sverige har deltagit i ISAF sedan styrkan inrättades vid årsskiftet 2001/02. Sedan sommaren 2004 finns huvuddelen av det svenska förbandet på omkring 390 personer i norra Afghanistan. Under hösten 2006 gav riksdagen sitt godkännande till att Sverige tog över ledningen för en regional enhet för säkerhet och återuppbyggnad omfattande fyra provinser med högkvarter i staden Mazar-e Sharif.

Även här ser vi svensk trupp som ingår i en Nato-operation och är direkt underställda Nato.

De senaste månaderna så är det allt fler som ställer frågor kring vad det är för regering som omvärldens soldater offrar sina liv för. Bedömare runt om i världen talar om ett Afghanistan på gränsen till sammanbrott. Regeringen får allt mindre folkligt stöd, och spelar ett högt spel genom att hamna i beroende av forna krigsherrar, som omgärdas av misstankar om korruption och gamla krigsförbrytelser. Förtroendet för regeringen ökar inte av det faktum att de nu tvingar igenom en ny lag för amnesti för sina egna gamla brott.

Vidare verkar det som regeringen har antagit en lag, som enligt FN förbjuder kvinnor att lämna hemmet utan sin makes tillstånd och som legaliserar våldtäkt inom äktenskapet, samt att kvinnor inte kan gå till läkare, söka jobb eller utbildning, utan att först ha fått tillstånd från sin man.

Så med andra ord befinner sig svensk trupp i en Nato-operation, för att hjälpa USA att ta kontrollen över Afghanistan. Ett Afghanistan som historiskt har visat sig vara ett omöjligt land att kuva militärt, och där den "demokratiska regeringen" vi nu öppet stöder, normalt borde ha lett till protester, demonstrationer och bojkott-hot...........

Dessa tre slagfält har Sveriges riksdag i stor enighet mellan partierna, beslutat att skicka svensk militär till. En liten reservation för Lars Ohly och hans V, åtminstone idag säger de vilja dra sig ur Afghanistan och V har för det mesta inte varit rumsrena nog att få vara med och diskutera sådana här frågor.

Vad handlar det då egentligen om?

De sakskäl som har uppgivits verkar tunna, och idag ser vi ut att vara en del av Nato i allt utom namnet. Undrar hur många av Kosovos & Afghanistans invånare som vet att vi inte är med i Nato.

Detta handlar i själva verket om två saker:

1. Ren realpolitik. Placera ut flaggor på en karta och få vara med de stora grabbarna och leka. Få en plats i den inre cirkeln. Några 100 tal beväpnade äventyrslystna grabbar & tjejer i svenska uniformer lite här och där, gör att även våra svenska politiker räknas med i de stora sammanhangen. Samt som sagt, att vi kan nog snart ändra "Nato-hangaround" på våra visitkort till fullvärdig medlem.....

2. Avskaffandet av värnpliktsarmen. 91:an Karlsson, soldat Bohm, Loffe, Stora Norrland och Morsgrisen måste bli historia. Vi måste ha en anställd arme som uppfyller tidens krav = snabbt lyder regeringschefens beslut när han ringer på mobiltelefonen. Inte en massa värnpliktiga som gått och sparkat grus på en kaserngård i Eksjö och skulle ställa en massa tidsödande och kanske obekväma frågor. Nej, vi kan kanske inte kan skapa en egen "Delta Force", men vi skall vi åtminstone ha våra egna legoknektar.

Att värdera ett brott begånget mot någon i pengar.

Skadestånd vid brott har blivit en av rättsväsendets heta frågor och senaste åren har en debatt blossat i upp skuggan av ett antal uppmärksammade brott.

- Vad är ett liv värt i pengar?
- Hur många kronor kan den psykiska skadan av en våldtäkt värderas till ?
- Skräcken som blir kvar hos kassörskan efter ett rån, vad är den värd?
- Är ett barns liv värt mer än en vuxens, eller en pensionärs?
- Kan man värdera anhöriga och efterlevandes skada i pengar?

Brottsofferersättning och skadestånd är uttryck som används flitigt och vårdslöst i debatten. Först skall jag försöka reda ut skillnaderna mellan de olika termerna som används.


Skadeståndskrav
Den som drabbats av skada kan kräva skadestånd av den som orsakat skadan.

Åklagaren är nämligen skyldig att både förbereda och föra brottsoffrets, målsägandens, talan om skadestånd i den rättegång som behandlar brottet om brottsoffret begär detta. Den skyldigheten har bara två undantag; vid komplicerade skadestånd som kräver omfattande utredning eller om kravet kan anses som uppenbart obefogat, dvs. antingen saknar samband med brottet eller avser belopp som är påtagligt mycket högre än i rättspraxis.

Det är domstolen som beslutar om den som fällts för brottet ska betala skadestånd till brottsoffret.

Om gärningsmannen inte betalar och kronofogden redovisar att att gärningsmannen saknar betalningsförmåga måste brottsoffret undersöka om det kan finnas någon försäkring som täcker skadan. Gör det inte det inträder nästa steg.

Brottsskadeersättning

Man måste skilja på rätten till skadestånd från gärningsmannen och rätten till den statliga brottsskadeersättningen. Domstolarna bestämmer skadestånden. Brottsoffermyndigheten ska sedan självständigt bestämma eventuell brottsskadeersättning, om brottsoffret inte kunnat få ut sitt skadestånd och inte heller fått försäkringsersättning. I de allra flesta fallen överensstämmer brottsskadeersättningens belopp med det skadeståndsbelopp som domstolen bestämt. Om myndigheten bestämmer ersättningen till ett lägre belopp har brottsoffret kvar rätten till det överskjutande skadeståndsbeloppet från gärningsmannen. Myndigheten kan alltså varken sänka eller höja skadestånden utan beslutar endast om den statliga ersättningen.

Även om en dom på skadestånd är sakprövad kan Brottsoffermyndigheten ibland se att det utdömda beloppet avviker från skadeståndsrättslig praxis. Det kan t.ex. bero på att domstolen inte har haft kunskap om vilka belopp andra domstolar brukar döma ut för liknande brott eller skador. När avvikelsen inte är liten betalar myndigheten ut det belopp som får anses överensstämma med skadeståndsrättslig praxis. Om myndigheten inte gjorde så skulle människor som drabbats av likadana brott eller skador få olika stora ersättningar. Myndigheten medverkar på så sätt till att praxis verkligen blir likadan över hela landet. Det händer att domstolen i domen förklarar varför den dömer ut ett belopp som avviker från skadeståndsrättslig praxis. I sådana fall följer myndigheten regelmässigt domen.
//Uttdrag från Brottsoffermyndighetens hemsida.

En ny regel om ideellt skadestånd till brottsoffer för kränkning har införts. Anhörigas rätt till ersättning vid brott med dödlig utgång har lagfästs. Särskilda regler om ersättning för vissa brottstyper har införts i t.ex. diskrimineringsrätten. Även i domstolarna har skadestånd vid brott ägnats åtskillig uppmärksamhet och positioner har flyttats fram. Det ligger väl i linje med den brottsofferforskning som visar att ersättningarna spelar en viktig roll för brottsoffrets upplevelse av upprättelse.

I Christine Shurrers fall sattes skadeståndet till barnens föräldrar till 100 000 kronor vardera.

Tito Beltran dömdes till 110.000 i skadstånd till den lilla flickan, 5.000:- för kränkning till flickans far och 85.000:- till Maria Lundkvists barnflicka.

Toni Allden dömdes till att betala 300.000:- till Caroline Stenvalls anhöriga och i hovrätten till att även betala en summa till den pojkvän som hon dock inte bodde ihop med.

Tendensen är entydig att summorna sätts högre och högre. En inte helt osannolik tanke är att detta applåderas av inte minst advokatsamfundet som enligt vissa artiklar jag läst, gärna ser att skadeståndsanspråken i framtiden skall särbehandlas vid civilrättsliga rättegångar, i stället för som idag bakas in i brottsmålsrättegången. Kan bli en lukrativ födkrok för många advokater och vi kan kanske se fram emot ett amerikansk synsätt, där advokaten avstår sin timersättning mot att försöka få fram ett så stort skadestånd som möjligt, och ta procent på det i stället.

Att en penningsumma vid ett svårt tillfälle i livet kan underlätta för människor att gå vidare, ha råd att gå i terapi, kanske flytta, byta jobb, börja på skola eller på annat sätt lägga någonting bakom sig, skall inte förnekas.

Dock finns det baksidor med detta. Brottslingens rehabilitering in i samhället igen hjälps knappast om han efter att ha tillbringat många år i fängelset även har en enorm skuld till kronofogden resten av livet, för ett högt skadestånd som det även löpt ränta under denna tid. Brottsoffer och anhöriga kommer att uppleva att de jämförs med varandra av advokater och media. Är hans/hennes förlust mer/mindre värd än min? Mitt lidande mindre än någon annans. Kan man tänka sig möjligheten att rika brottslingar får lättare att "köpa" sig fria, snabbt gå med på ett högt skadestånd i underförstådd överenskommelse att offret mildrar brottsdelen om nu skadeståndsdelen skall komma att särbehandlas från brottsdelen.

Det gamla systemet där brottsoffermyndigheten såg till att det fanns en likadan praxis över hela landet, med visserligen internationellt sett låga brottsskadeersättningenar, gjorde ändå systemet transparent och lättförståeligt

Brott och straff, anhöriga.

I takt med att anonymiteten försvann runt de rättsfall som media har frossat i, har också offers och även, om de varit passande för media (ex. Toni Alldéns fru), förövares anhöriga uppenbarligen fått en roll i rättssystemet.
Det som fick mig att på allvar reagera över detta var när fänrik Flink ansökt om tidsbestämning av sitt livstidsstraff. Mattias Flink sköt ihjäl 7 personer med automatvapen en natt 1994.

Efter att under våren 1994 drabbats av en kraftigt försämrad mental hälsa, som bland annat tagit sig uttryck i aggressivitet, akut svartsjuka, sömnproblem och paranoia, drabbades Flink av en total kollaps. Han hade själv uppsökt en psykolog och hans vänner hade talat med hans pappa om sin oro för Flinks våldsamma humör
Efter en kväll med mycket alkohol träffar Flink sin flickvän på en krog.Här började Flink bete sig konstigt och en vakt avisade Flink från restaurangen. Innan han begav sig hem gick han förbi diskoteket Garbo där även Eva befann sig. Efter våldsamheter och bråk med bland annat Eva blev Flink utkastad av vakten. Kraftigt berusad begav han sig hemåt där han bytte om till fältuniform och begav sig sedan till sin arbetsplats, Dalregementet (I 13).Han utrustade sig med en Ak 5 och fem magasin med sammanlagt 150 patroner från ett materialrum innan han lämnade regementsområdet genom att klättra över ett stängsel. På en smal parkväg mötte han ett antal lottor på väg hem till regementet efter ett firande på stan. Flink öppnade eld och fyra lottor dödades ögonblickligen, endast en överlevde, svårt skottskadad. Strax därefter sköt han också två män i vägkorsningen Parkvägen/Vasagatan
I tingsrätten förnekade inte Flink åklagarens gärningspåstående. Den avgörande frågan under den rättsliga prövningen blev istället om Flink, som enligt expertisen befunnit sig i ett tillfälligt rusutlöst tillstånd av psykotisk karaktär den aktuella kvällen, skulle kunna få fängelse som påföljd. Det sista ordet blev sagt i Högsta domstolens dom den 13 februari 1995. Domstolen dömde med hänsyn till brottets grovhet Flink till livstids fängelse.
Domen mot Flink innebar att synen på alkoholrelaterade brott ändrades i Sverige. Nu kunde även den som blir psykiskt störd av alkohol få fängelse.
Den 3 september 2008 avslog Örebro tingsrätt Mattias Flinks begäran om att få sitt straff tidsbestämt till 24 år. Detta skulle ha inneburit att han skulle ha släppts 2010 med dagens regler. Men Örebro tingsrätt ansåg omständigheterna i Flinks fall som "exceptionellt försvårande". Ett tidsbestämt fängelsestraff måste "vida överstiga 24 år", ansåg tingsrätten.
Under sina många år i fängelse har Flink beskrivits som en lugn och mycket skötsam fånge.
maj 2007 beviljades Flink obevakade nattpermissioner med anledning av att han hade skött sina tidigare dagpermissioner väl. I samband med det nya permissionsbeslutet bedömde också länsrätten att risken för att Flink skulle återfalla i kriminalitet var mycket låg. Han uppgavs ha insikt i det brott han har begått. Flink ansågs också ha förstått vikten av att han undviker att dricka alkohol.
Anhöriga till Flinks offer har kritiserat permissionerna och uttryckt oro för att en liknande tragedi därmed kan inträffa igen
//Utdrag ur Wikipiedia

Vad jag minns från Flinks ansökan om tidsbestämning var att någon av kvällstidningarna gick ut med en form av enkät till de kvarlevande anhöriga till Flinks offer, där de frågade om de tyckte det var bra/rätt att Flink släpptes. Inte helt förvånande var svaret att de tyckte Flink skulle sitta inne tills han dog. Hár även för mig att den enkäten publicerades innan Göta Hovrätt slutligen avgjort att han inte skulle få någon tidsbestämning av sitt straff.

- Anhöriga till Mattias Flinks offer fungerar åtminstone hos media som en inofficiell referensgrupp/remissinstans.
- Engla utsågs av media till någon sorts ljusbärare för svenska folket, folk gick omkring med två korsade säkerhetsnålar och tv direksände begravningen.......
- Vid Malexander-rättegången fick de dödade polismännens anhöriga möjlighet att tala till rätten.
- Och media cirkusen kring Emma Jangestig har vi ännu inte sett slutet på.

En bit i det hela, som jag väljer att inte gå närmare in på här, är de sociala och psykiska konsekvenser detta får på de anhöriga. Om man bortser från den eventuellt välgörande effekt det kan ha att få tala ut vid en rättegång, som i malexanderfallet, tror jag denna massmediala cirkus i längden måste vara förödande för de anhöriga. De kan aldrig få ett avslut, de påminns ideligen om det de usatts för och det måste vara lätt att glida in i en egen offer-roll.

Men vilken effekt för allt detta på rättsskipningen?
Nämndemän, domare och andra sakkunniga är människor, de påverkas liksom alla vi andra.
Det har visserligen historiskt sett alltid varit värre att slå ihjäl en rik och känd människa än en fattig och okänd, men vilken roll spelar anhöriga och överlevande offer egentligen i dag?.
Och vilken roll kommer de (med medias bistånd) att spela i morgon....?