- Vad är ett liv värt i pengar?
- Hur många kronor kan den psykiska skadan av en våldtäkt värderas till ?
- Skräcken som blir kvar hos kassörskan efter ett rån, vad är den värd?
- Är ett barns liv värt mer än en vuxens, eller en pensionärs?
- Kan man värdera anhöriga och efterlevandes skada i pengar?
Brottsofferersättning och skadestånd är uttryck som används flitigt och vårdslöst i debatten. Först skall jag försöka reda ut skillnaderna mellan de olika termerna som används.
Skadeståndskrav
Den som drabbats av skada kan kräva skadestånd av den som orsakat skadan.
Åklagaren är nämligen skyldig att både förbereda och föra brottsoffrets, målsägandens, talan om skadestånd i den rättegång som behandlar brottet om brottsoffret begär detta. Den skyldigheten har bara två undantag; vid komplicerade skadestånd som kräver omfattande utredning eller om kravet kan anses som uppenbart obefogat, dvs. antingen saknar samband med brottet eller avser belopp som är påtagligt mycket högre än i rättspraxis.
Det är domstolen som beslutar om den som fällts för brottet ska betala skadestånd till brottsoffret.
Om gärningsmannen inte betalar och kronofogden redovisar att att gärningsmannen saknar betalningsförmåga måste brottsoffret undersöka om det kan finnas någon försäkring som täcker skadan. Gör det inte det inträder nästa steg.
Brottsskadeersättning
Man måste skilja på rätten till skadestånd från gärningsmannen och rätten till den statliga brottsskadeersättningen. Domstolarna bestämmer skadestånden. Brottsoffermyndigheten ska sedan självständigt bestämma eventuell brottsskadeersättning, om brottsoffret inte kunnat få ut sitt skadestånd och inte heller fått försäkringsersättning. I de allra flesta fallen överensstämmer brottsskadeersättningens belopp med det skadeståndsbelopp som domstolen bestämt. Om myndigheten bestämmer ersättningen till ett lägre belopp har brottsoffret kvar rätten till det överskjutande skadeståndsbeloppet från gärningsmannen. Myndigheten kan alltså varken sänka eller höja skadestånden utan beslutar endast om den statliga ersättningen.
Även om en dom på skadestånd är sakprövad kan Brottsoffermyndigheten ibland se att det utdömda beloppet avviker från skadeståndsrättslig praxis. Det kan t.ex. bero på att domstolen inte har haft kunskap om vilka belopp andra domstolar brukar döma ut för liknande brott eller skador. När avvikelsen inte är liten betalar myndigheten ut det belopp som får anses överensstämma med skadeståndsrättslig praxis. Om myndigheten inte gjorde så skulle människor som drabbats av likadana brott eller skador få olika stora ersättningar. Myndigheten medverkar på så sätt till att praxis verkligen blir likadan över hela landet. Det händer att domstolen i domen förklarar varför den dömer ut ett belopp som avviker från skadeståndsrättslig praxis. I sådana fall följer myndigheten regelmässigt domen.
//Uttdrag från Brottsoffermyndighetens hemsida.
En ny regel om ideellt skadestånd till brottsoffer för kränkning har införts. Anhörigas rätt till ersättning vid brott med dödlig utgång har lagfästs. Särskilda regler om ersättning för vissa brottstyper har införts i t.ex. diskrimineringsrätten. Även i domstolarna har skadestånd vid brott ägnats åtskillig uppmärksamhet och positioner har flyttats fram. Det ligger väl i linje med den brottsofferforskning som visar att ersättningarna spelar en viktig roll för brottsoffrets upplevelse av upprättelse.
I Christine Shurrers fall sattes skadeståndet till barnens föräldrar till 100 000 kronor vardera.
Tito Beltran dömdes till 110.000 i skadstånd till den lilla flickan, 5.000:- för kränkning till flickans far och 85.000:- till Maria Lundkvists barnflicka.
Toni Allden dömdes till att betala 300.000:- till Caroline Stenvalls anhöriga och i hovrätten till att även betala en summa till den pojkvän som hon dock inte bodde ihop med.
Tendensen är entydig att summorna sätts högre och högre. En inte helt osannolik tanke är att detta applåderas av inte minst advokatsamfundet som enligt vissa artiklar jag läst, gärna ser att skadeståndsanspråken i framtiden skall särbehandlas vid civilrättsliga rättegångar, i stället för som idag bakas in i brottsmålsrättegången. Kan bli en lukrativ födkrok för många advokater och vi kan kanske se fram emot ett amerikansk synsätt, där advokaten avstår sin timersättning mot att försöka få fram ett så stort skadestånd som möjligt, och ta procent på det i stället.
Att en penningsumma vid ett svårt tillfälle i livet kan underlätta för människor att gå vidare, ha råd att gå i terapi, kanske flytta, byta jobb, börja på skola eller på annat sätt lägga någonting bakom sig, skall inte förnekas.
Dock finns det baksidor med detta. Brottslingens rehabilitering in i samhället igen hjälps knappast om han efter att ha tillbringat många år i fängelset även har en enorm skuld till kronofogden resten av livet, för ett högt skadestånd som det även löpt ränta under denna tid. Brottsoffer och anhöriga kommer att uppleva att de jämförs med varandra av advokater och media. Är hans/hennes förlust mer/mindre värd än min? Mitt lidande mindre än någon annans. Kan man tänka sig möjligheten att rika brottslingar får lättare att "köpa" sig fria, snabbt gå med på ett högt skadestånd i underförstådd överenskommelse att offret mildrar brottsdelen om nu skadeståndsdelen skall komma att särbehandlas från brottsdelen.
Det gamla systemet där brottsoffermyndigheten såg till att det fanns en likadan praxis över hela landet, med visserligen internationellt sett låga brottsskadeersättningenar, gjorde ändå systemet transparent och lättförståeligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar