"Arbetslinjen är ett etablerat begrepp i den svenska politiken. Men dess betydelse är något oklar. Enligt statsvetaren Simon Birnbaum är arbetslinjen "den etablerade princip i svensk politik som uttrycker tanken att arbetsförmögna aktivt måste söka avlönat arbete eller gå någon godkänd aktiveringskurs eller utbildning för att kvalificera till bidrag."
Arbetslinjen kan också förklaras som en hållning. Staten har ett ansvar att föra en politik som syftar till full sysselsättning och individen har ett ansvar att sträva efter sysselsättning för egen del. En grundtanke är att arbetslösa genom "morötter och piskor" skall tvingas och lockas till lönearbete."
Wikipedia
Detta låter väl egentligen inte särskilt kontroversiellt Staten har ett ansvar för att föra en politik som syftar till full sysselsättning (i en lågkonjunktur ser man till att stimulera) och den enskilde gör sitt bästa för att få ett arbete som passar honom.
Då vi i dag har vi en regering som marknadsför sig som arbetslinjens förespråkare nummer ett, så kan vi väl granska detta lite närmare.
Morot, piska och stimulans.
Moroten är inga problem, de senaste åren har alliansens företrädare mässat mantrat jobbskatteavdrag vid alla tänkbara tillfällen. Jobbskatteavdraget grundas i ett vallöfte från alliansen att öka skillnaden i inkomst efter skatt mellan de som arbetar och de som är arbetslösa eller sjukskrivna. Alliansen menar att detta är en del av arbetslinjen och ökar incitamenten för de som står utanför arbetsmarknaden att söka lediga arbeten och därmed öka sysselsättningen Att detta inte är det verkliga skälet, inser man när man förstår att denna för samhället oerhört kostbara reform, inte skapar några nya jobb alls, den ökar bara trycket på de arbetslösa att underbjuda varandra, för att få de få lediga arbeten som dyker upp.
Piskan är heller inga problem, efter att ha gjort en del rätt häftiga korrigeringar i vad försäkringskassa och arbetsförmedling skall arbeta med, och tillsatt rätt politruker för att se till att jobbet blir gjort, klarade man av den biten. Lite lösa bitar:
- "När Inger Efraimsson i protest hoppade av som ordförande för Försäkringskassan 2007 kallade hon regeringens politik "otäck och oroande"
"- En av dem som nu avgår är den nya generaldirektören Adriana Lender, 64. – Vi hade olika åsikter om hur och i vilken takt omorganisationen skulle genomföras, säger hon."-
-"Förseningar. Fördyringar. Kaos.Därför avgår Curt Malmborg som generaldirektör för utskällda Försäkringskassan.– Jag försökte inte övertala honom att stanna, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. "
"De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar."säger Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson
När det gäller AF idag kan man konstatera att deras uppgift är att kontrollera att den arbetssökande uppfyller villkoren för att få ersättning från a-kassa eller utvecklingsgarantin. D.v.s aktivt jobbsökande och deltagande i arbetsförmedlingens aktiviteter. Arbetsförmedlingen har ett särskilt uppdrag att för regeringen redogöra för hur de aktivt arbetar med att tydliggöra arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Sen tillkommer nya roller som ansvarig för friska/sjuka utförsäkrade, nyanlända svenskar som ska introduceras i Sverige, jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar, utfallet och hanteringen av nystartsjobben och praktikplatser. I alliansregeringens regleringsbrev för arbetsförmedlingen står ordagrant "att AF ska ansvara för att säkerställa att kompletterande aktörer är en del av myndighetens tjänsteutbud". Eller med andra ord verka för att privata företag får del av kakan och tillgång till att tjäna pengar på arbetsmarknadspolitiken.
Man kan nog konstatera att FSK & Arbetsförmedlingen idag är kontrollfunktioner och inte mycket annat. Sänkta ersättningar, nekade ersättningar, cancersjuka som tvingas gå "söka jobb"-kurser, deltidsarbetande som måste säga upp sig, bortre parenteser i A-kassa, en arbetsförmedlingen som tvingar folk som arbetat i 40 år ut på värdelösa praktikplatser. För mer info är det nog bara att öppna närmaste dagstidning.
torsdag 17 december 2009
onsdag 8 juli 2009
Bär vi med oss nedärvda arketyper
Sedan jag första gången läste om Jung´s teorier som 16-17 åring, har jag funderat på arketyper. Kan väl heller inte säga att mitt intresse för fantasy-litteratur (där arketyper från framförallt keltisk mytologi används hejdlöst) fått mina funderingar kring detta ämne att bli mindre.
För att göra det enklare vill jag definiera arketyp som ett nedärvt släktminne inom mänskligheten inför ett sak/mönster/upplevelse/fenomen el.dyl.
" Några representativa arketyper är "urmodern", "urfadern", "den gamle mannen", "den evige ynglingen". Dessa arketyper är "inbyggda" i människor från allehanda kulturer, och enligt Jung är en anledning för att man kan finna liknande sagor, folktro, legender hos oberoende kulturer."
(Wikipedia)
Dock hamnar jag ofta i ett cirkelresonemang, vad är en äkta arketyp och vad är socialt/kulturellt betingat? Samt vad i min egen sociala/kulturella betingning gör att jag är villig att godta det ena som en äkta arketyp och inte det andra?
Någon form av bevis för att släktminne kan finnas, är ju de forskares försök där de skrämde maskar för elektriskt ledande plattor, malde ned dessa maskar till maskfärs och som de matade andra maskar med, som sedan undvek de ledande plattorna utan att tidigare sett dem.
För att göra det enklare vill jag definiera arketyp som ett nedärvt släktminne inom mänskligheten inför ett sak/mönster/upplevelse/fenomen el.dyl.
" Några representativa arketyper är "urmodern", "urfadern", "den gamle mannen", "den evige ynglingen". Dessa arketyper är "inbyggda" i människor från allehanda kulturer, och enligt Jung är en anledning för att man kan finna liknande sagor, folktro, legender hos oberoende kulturer."
(Wikipedia)
Dock hamnar jag ofta i ett cirkelresonemang, vad är en äkta arketyp och vad är socialt/kulturellt betingat? Samt vad i min egen sociala/kulturella betingning gör att jag är villig att godta det ena som en äkta arketyp och inte det andra?
Någon form av bevis för att släktminne kan finnas, är ju de forskares försök där de skrämde maskar för elektriskt ledande plattor, malde ned dessa maskar till maskfärs och som de matade andra maskar med, som sedan undvek de ledande plattorna utan att tidigare sett dem.
De senaste åren har jag dock börjat luta mot att det som definieras som "äkta" arketyper är så universellt allmäntgiltiga att de inte är arketyper.
- Cirkel=solsymbol=födelse=återväxt=ägg=oval=sköte och så vidare.....
- Bild av röd, hornprydd kille med bockklövar, svans och tre-udd i handen betyder nog ganska allmänt inget bra, även om man aldrig hört talas om varken helvete, skärseld eller inferno.
Vore mycket intressant om min läsekrets hade några synpunkter på detta.
lördag 4 juli 2009
En gång var baskern blå, vad har den för färg idag?
Krig och död, ett fjärran land,
gråt och svält, ett land i brand.
Men i sken från en handgranat,
i basker blå stod en svensk soldat.
Han kom dit från sitt land i nord,
att få slut på krig och blod.
Reste bort från sin fästemö,
reste bort för att kanske dö.
Han kom dit för att skapa fred,
skapa fred i ett land som led.
Som en vän var han alltid sedd,
och för ung för att vara rädd
Tre av Försvarsmaktens fartyg, korvetterna HMS Malmö och HMS Stockholm samt stödfartyget HMS Trossö, med besättning och underhållspersonal på totalt 152 personer, eskorterar och skyddar FN:s mattransporter mot anfall från pirater.
Den officiella anledningen till att vi har krigs-fartyg utanför afrikas kust är att vi skall eskortera FN:s mattransporter och i allmänhet göra området säkarare för all handelssjöfart. Dock kanske en aning mindre ädla skäl kan skymta i bakgrunden:
"Genom deltagande i operationen kan Försvarsmakten bidra till att handelssjöfarten kan fortsätta att nyttja den betydligt kortare sjövägen mellan Europa och Asien genom Suezkanalen. Om så inte kan ske, eller om man genom att fortsätta använda leden tvingas betala betydligt högre försäkringspremier, kommer prisnivån för slutkonsumenterna att skjuta i höjden."
//Försvarsmaktens egen hemsida
Men problematiken är inte heller i denna del av världen fullständigt svart eller vit. Det fasansfulla krig/inbördeskrig som destabiliserat Somalia totalt, har till stor del upphov i att Etiopien, med stöd av framförallt USA, försöker bryta islamiseringen av Somalia genom att man driva ut islamisterna ur städerna. Hittills har det varit så, att ju mer USA engagerar sig för att stoppa just den islamisering, desto mer möts väst av misstro.
Lägger man till detta att västvärldens fiskeflottor med moderna trålmetoder fiskat ut all fisk ur de Somaliska fiskarnas vatten, lagligt eller mot internationell rätt kan jag inte säga, så känns det som väst både odlat och underblåst dessa piraters tillkomst.
"Den som sår vind, ska skörda storm".
Och varför är Sverige med och krafsar dessa kastanjer ur den eld framförallt USA skapat ?
Jovisst ja, den platta TV:n riskerade ju att bli några procent dyrare annars............
Kosovo
Den svenska styrkan i Kosovo i dag består av cirka 250 svenska män och kvinnor. Truppbidraget består av skyttekompaniet "Bravo company", ett "National Support Element" (NSE), militärpoliser och underrättelseenheter. Sverige bidrar också med personal till KFOR-högkvarteret i Pristina. Den största delen av personalen är grupperad på Camp Victoria i Ajvalija strax utanför Pristina.
Afghanistan
Sedan hösten 2003 är ISAF en insats som leds av Nato på uppdrag och med mandat från FN:s säkerhetsråd och som verkar i Afghanistan med ett uttryckligt samtycke av den afghanska regeringen.
Sverige har deltagit i ISAF sedan styrkan inrättades vid årsskiftet 2001/02. Sedan sommaren 2004 finns huvuddelen av det svenska förbandet på omkring 390 personer i norra Afghanistan. Under hösten 2006 gav riksdagen sitt godkännande till att Sverige tog över ledningen för en regional enhet för säkerhet och återuppbyggnad omfattande fyra provinser med högkvarter i staden Mazar-e Sharif.
gråt och svält, ett land i brand.
Men i sken från en handgranat,
i basker blå stod en svensk soldat.
Han kom dit från sitt land i nord,
att få slut på krig och blod.
Reste bort från sin fästemö,
reste bort för att kanske dö.
Han kom dit för att skapa fred,
skapa fred i ett land som led.
Som en vän var han alltid sedd,
och för ung för att vara rädd
I dag har vi svensk militär personal som är inblandad i 3 olika konflikter. Även om det rör sig om ett ytterst litet antal personer rent fysiskt sett, känns det ändå märkligt att Sverige som alltid utgett sig för att vara neutralt är inblandad i 3 konflikter samtidigt.
Men låt oss titta närmare på dessa 3 militära inblandningar, framförallt varför vi officiellt är där, under vilken befälsstruktur och med vilket mandat.
Adenviken
Tre av Försvarsmaktens fartyg, korvetterna HMS Malmö och HMS Stockholm samt stödfartyget HMS Trossö, med besättning och underhållspersonal på totalt 152 personer, eskorterar och skyddar FN:s mattransporter mot anfall från pirater.
Den officiella anledningen till att vi har krigs-fartyg utanför afrikas kust är att vi skall eskortera FN:s mattransporter och i allmänhet göra området säkarare för all handelssjöfart. Dock kanske en aning mindre ädla skäl kan skymta i bakgrunden:
"Genom deltagande i operationen kan Försvarsmakten bidra till att handelssjöfarten kan fortsätta att nyttja den betydligt kortare sjövägen mellan Europa och Asien genom Suezkanalen. Om så inte kan ske, eller om man genom att fortsätta använda leden tvingas betala betydligt högre försäkringspremier, kommer prisnivån för slutkonsumenterna att skjuta i höjden."
//Försvarsmaktens egen hemsida
Detta är en ren EU-operation, med för närvarande Grekland, England, Spanien, Tyskland, Italien, Belgien, Nederländerna, Norge och Sverige. Styrkan leds av en engelsman. Nato finns också i Aden-viken och även om man kan tänka sig ett visst samarbete, står inte EU.s militära insats under Nato:s befäl här.
Det mandat man har, är i första hands FN:s resolution 1816 från 2008, där FN förklarar sig maktlöst mot dessa pirater och uppmanar alla stater att hjälpa till med att bekämpa dem.
Men problematiken är inte heller i denna del av världen fullständigt svart eller vit. Det fasansfulla krig/inbördeskrig som destabiliserat Somalia totalt, har till stor del upphov i att Etiopien, med stöd av framförallt USA, försöker bryta islamiseringen av Somalia genom att man driva ut islamisterna ur städerna. Hittills har det varit så, att ju mer USA engagerar sig för att stoppa just den islamisering, desto mer möts väst av misstro.
Lägger man till detta att västvärldens fiskeflottor med moderna trålmetoder fiskat ut all fisk ur de Somaliska fiskarnas vatten, lagligt eller mot internationell rätt kan jag inte säga, så känns det som väst både odlat och underblåst dessa piraters tillkomst.
"Den som sår vind, ska skörda storm".
Och varför är Sverige med och krafsar dessa kastanjer ur den eld framförallt USA skapat ?
Jovisst ja, den platta TV:n riskerade ju att bli några procent dyrare annars............
Kosovo
Den svenska styrkan i Kosovo i dag består av cirka 250 svenska män och kvinnor. Truppbidraget består av skyttekompaniet "Bravo company", ett "National Support Element" (NSE), militärpoliser och underrättelseenheter. Sverige bidrar också med personal till KFOR-högkvarteret i Pristina. Den största delen av personalen är grupperad på Camp Victoria i Ajvalija strax utanför Pristina.
KFOR är en Natoledd styrka som ansvarar för att upprätthålla fred och allmän ordning i Kosovo och ska även se till att de stridande parterna håller de överenskommelser som träffades vid krigsslutet 1999. Nato och KFOR stöttar också FN:s övergångsadministration och resolution 1244.
Var sjätte månad byts personalen ut (roterar). Tidigare hade Sverige en bataljon på omkring 700 man. Att dra ner på Kosovostyrkan är ett politiskt beslut som ligger i linje med Natos och FN:s inriktning att på sikt helt avveckla KFOR och överlämna administrationen av Kosovo till dess invånare.
Här är vi svensk trupp som ingår i en Nato-operation och är direkt underställda Nato.
Afghanistan
Sedan hösten 2003 är ISAF en insats som leds av Nato på uppdrag och med mandat från FN:s säkerhetsråd och som verkar i Afghanistan med ett uttryckligt samtycke av den afghanska regeringen.
Sverige har deltagit i ISAF sedan styrkan inrättades vid årsskiftet 2001/02. Sedan sommaren 2004 finns huvuddelen av det svenska förbandet på omkring 390 personer i norra Afghanistan. Under hösten 2006 gav riksdagen sitt godkännande till att Sverige tog över ledningen för en regional enhet för säkerhet och återuppbyggnad omfattande fyra provinser med högkvarter i staden Mazar-e Sharif.
Även här ser vi svensk trupp som ingår i en Nato-operation och är direkt underställda Nato.
De senaste månaderna så är det allt fler som ställer frågor kring vad det är för regering som omvärldens soldater offrar sina liv för. Bedömare runt om i världen talar om ett Afghanistan på gränsen till sammanbrott. Regeringen får allt mindre folkligt stöd, och spelar ett högt spel genom att hamna i beroende av forna krigsherrar, som omgärdas av misstankar om korruption och gamla krigsförbrytelser. Förtroendet för regeringen ökar inte av det faktum att de nu tvingar igenom en ny lag för amnesti för sina egna gamla brott.
Vidare verkar det som regeringen har antagit en lag, som enligt FN förbjuder kvinnor att lämna hemmet utan sin makes tillstånd och som legaliserar våldtäkt inom äktenskapet, samt att kvinnor inte kan gå till läkare, söka jobb eller utbildning, utan att först ha fått tillstånd från sin man.
Så med andra ord befinner sig svensk trupp i en Nato-operation, för att hjälpa USA att ta kontrollen över Afghanistan. Ett Afghanistan som historiskt har visat sig vara ett omöjligt land att kuva militärt, och där den "demokratiska regeringen" vi nu öppet stöder, normalt borde ha lett till protester, demonstrationer och bojkott-hot...........
Dessa tre slagfält har Sveriges riksdag i stor enighet mellan partierna, beslutat att skicka svensk militär till. En liten reservation för Lars Ohly och hans V, åtminstone idag säger de vilja dra sig ur Afghanistan och V har för det mesta inte varit rumsrena nog att få vara med och diskutera sådana här frågor.
Vad handlar det då egentligen om?
De sakskäl som har uppgivits verkar tunna, och idag ser vi ut att vara en del av Nato i allt utom namnet. Undrar hur många av Kosovos & Afghanistans invånare som vet att vi inte är med i Nato.
Detta handlar i själva verket om två saker:
1. Ren realpolitik. Placera ut flaggor på en karta och få vara med de stora grabbarna och leka. Få en plats i den inre cirkeln. Några 100 tal beväpnade äventyrslystna grabbar & tjejer i svenska uniformer lite här och där, gör att även våra svenska politiker räknas med i de stora sammanhangen. Samt som sagt, att vi kan nog snart ändra "Nato-hangaround" på våra visitkort till fullvärdig medlem.....
2. Avskaffandet av värnpliktsarmen. 91:an Karlsson, soldat Bohm, Loffe, Stora Norrland och Morsgrisen måste bli historia. Vi måste ha en anställd arme som uppfyller tidens krav = snabbt lyder regeringschefens beslut när han ringer på mobiltelefonen. Inte en massa värnpliktiga som gått och sparkat grus på en kaserngård i Eksjö och skulle ställa en massa tidsödande och kanske obekväma frågor. Nej, vi kan kanske inte kan skapa en egen "Delta Force", men vi skall vi åtminstone ha våra egna legoknektar.
Att värdera ett brott begånget mot någon i pengar.
Skadestånd vid brott har blivit en av rättsväsendets heta frågor och senaste åren har en debatt blossat i upp skuggan av ett antal uppmärksammade brott.
- Vad är ett liv värt i pengar?
- Hur många kronor kan den psykiska skadan av en våldtäkt värderas till ?
- Skräcken som blir kvar hos kassörskan efter ett rån, vad är den värd?
- Är ett barns liv värt mer än en vuxens, eller en pensionärs?
- Kan man värdera anhöriga och efterlevandes skada i pengar?
Brottsofferersättning och skadestånd är uttryck som används flitigt och vårdslöst i debatten. Först skall jag försöka reda ut skillnaderna mellan de olika termerna som används.
Skadeståndskrav
Den som drabbats av skada kan kräva skadestånd av den som orsakat skadan.
Åklagaren är nämligen skyldig att både förbereda och föra brottsoffrets, målsägandens, talan om skadestånd i den rättegång som behandlar brottet om brottsoffret begär detta. Den skyldigheten har bara två undantag; vid komplicerade skadestånd som kräver omfattande utredning eller om kravet kan anses som uppenbart obefogat, dvs. antingen saknar samband med brottet eller avser belopp som är påtagligt mycket högre än i rättspraxis.
Det är domstolen som beslutar om den som fällts för brottet ska betala skadestånd till brottsoffret.
Om gärningsmannen inte betalar och kronofogden redovisar att att gärningsmannen saknar betalningsförmåga måste brottsoffret undersöka om det kan finnas någon försäkring som täcker skadan. Gör det inte det inträder nästa steg.
Brottsskadeersättning
Man måste skilja på rätten till skadestånd från gärningsmannen och rätten till den statliga brottsskadeersättningen. Domstolarna bestämmer skadestånden. Brottsoffermyndigheten ska sedan självständigt bestämma eventuell brottsskadeersättning, om brottsoffret inte kunnat få ut sitt skadestånd och inte heller fått försäkringsersättning. I de allra flesta fallen överensstämmer brottsskadeersättningens belopp med det skadeståndsbelopp som domstolen bestämt. Om myndigheten bestämmer ersättningen till ett lägre belopp har brottsoffret kvar rätten till det överskjutande skadeståndsbeloppet från gärningsmannen. Myndigheten kan alltså varken sänka eller höja skadestånden utan beslutar endast om den statliga ersättningen.
Även om en dom på skadestånd är sakprövad kan Brottsoffermyndigheten ibland se att det utdömda beloppet avviker från skadeståndsrättslig praxis. Det kan t.ex. bero på att domstolen inte har haft kunskap om vilka belopp andra domstolar brukar döma ut för liknande brott eller skador. När avvikelsen inte är liten betalar myndigheten ut det belopp som får anses överensstämma med skadeståndsrättslig praxis. Om myndigheten inte gjorde så skulle människor som drabbats av likadana brott eller skador få olika stora ersättningar. Myndigheten medverkar på så sätt till att praxis verkligen blir likadan över hela landet. Det händer att domstolen i domen förklarar varför den dömer ut ett belopp som avviker från skadeståndsrättslig praxis. I sådana fall följer myndigheten regelmässigt domen.
//Uttdrag från Brottsoffermyndighetens hemsida.
En ny regel om ideellt skadestånd till brottsoffer för kränkning har införts. Anhörigas rätt till ersättning vid brott med dödlig utgång har lagfästs. Särskilda regler om ersättning för vissa brottstyper har införts i t.ex. diskrimineringsrätten. Även i domstolarna har skadestånd vid brott ägnats åtskillig uppmärksamhet och positioner har flyttats fram. Det ligger väl i linje med den brottsofferforskning som visar att ersättningarna spelar en viktig roll för brottsoffrets upplevelse av upprättelse.
I Christine Shurrers fall sattes skadeståndet till barnens föräldrar till 100 000 kronor vardera.
Tito Beltran dömdes till 110.000 i skadstånd till den lilla flickan, 5.000:- för kränkning till flickans far och 85.000:- till Maria Lundkvists barnflicka.
- Vad är ett liv värt i pengar?
- Hur många kronor kan den psykiska skadan av en våldtäkt värderas till ?
- Skräcken som blir kvar hos kassörskan efter ett rån, vad är den värd?
- Är ett barns liv värt mer än en vuxens, eller en pensionärs?
- Kan man värdera anhöriga och efterlevandes skada i pengar?
Brottsofferersättning och skadestånd är uttryck som används flitigt och vårdslöst i debatten. Först skall jag försöka reda ut skillnaderna mellan de olika termerna som används.
Skadeståndskrav
Den som drabbats av skada kan kräva skadestånd av den som orsakat skadan.
Åklagaren är nämligen skyldig att både förbereda och föra brottsoffrets, målsägandens, talan om skadestånd i den rättegång som behandlar brottet om brottsoffret begär detta. Den skyldigheten har bara två undantag; vid komplicerade skadestånd som kräver omfattande utredning eller om kravet kan anses som uppenbart obefogat, dvs. antingen saknar samband med brottet eller avser belopp som är påtagligt mycket högre än i rättspraxis.
Det är domstolen som beslutar om den som fällts för brottet ska betala skadestånd till brottsoffret.
Om gärningsmannen inte betalar och kronofogden redovisar att att gärningsmannen saknar betalningsförmåga måste brottsoffret undersöka om det kan finnas någon försäkring som täcker skadan. Gör det inte det inträder nästa steg.
Brottsskadeersättning
Man måste skilja på rätten till skadestånd från gärningsmannen och rätten till den statliga brottsskadeersättningen. Domstolarna bestämmer skadestånden. Brottsoffermyndigheten ska sedan självständigt bestämma eventuell brottsskadeersättning, om brottsoffret inte kunnat få ut sitt skadestånd och inte heller fått försäkringsersättning. I de allra flesta fallen överensstämmer brottsskadeersättningens belopp med det skadeståndsbelopp som domstolen bestämt. Om myndigheten bestämmer ersättningen till ett lägre belopp har brottsoffret kvar rätten till det överskjutande skadeståndsbeloppet från gärningsmannen. Myndigheten kan alltså varken sänka eller höja skadestånden utan beslutar endast om den statliga ersättningen.
Även om en dom på skadestånd är sakprövad kan Brottsoffermyndigheten ibland se att det utdömda beloppet avviker från skadeståndsrättslig praxis. Det kan t.ex. bero på att domstolen inte har haft kunskap om vilka belopp andra domstolar brukar döma ut för liknande brott eller skador. När avvikelsen inte är liten betalar myndigheten ut det belopp som får anses överensstämma med skadeståndsrättslig praxis. Om myndigheten inte gjorde så skulle människor som drabbats av likadana brott eller skador få olika stora ersättningar. Myndigheten medverkar på så sätt till att praxis verkligen blir likadan över hela landet. Det händer att domstolen i domen förklarar varför den dömer ut ett belopp som avviker från skadeståndsrättslig praxis. I sådana fall följer myndigheten regelmässigt domen.
//Uttdrag från Brottsoffermyndighetens hemsida.
En ny regel om ideellt skadestånd till brottsoffer för kränkning har införts. Anhörigas rätt till ersättning vid brott med dödlig utgång har lagfästs. Särskilda regler om ersättning för vissa brottstyper har införts i t.ex. diskrimineringsrätten. Även i domstolarna har skadestånd vid brott ägnats åtskillig uppmärksamhet och positioner har flyttats fram. Det ligger väl i linje med den brottsofferforskning som visar att ersättningarna spelar en viktig roll för brottsoffrets upplevelse av upprättelse.
I Christine Shurrers fall sattes skadeståndet till barnens föräldrar till 100 000 kronor vardera.
Tito Beltran dömdes till 110.000 i skadstånd till den lilla flickan, 5.000:- för kränkning till flickans far och 85.000:- till Maria Lundkvists barnflicka.
Toni Allden dömdes till att betala 300.000:- till Caroline Stenvalls anhöriga och i hovrätten till att även betala en summa till den pojkvän som hon dock inte bodde ihop med.
Tendensen är entydig att summorna sätts högre och högre. En inte helt osannolik tanke är att detta applåderas av inte minst advokatsamfundet som enligt vissa artiklar jag läst, gärna ser att skadeståndsanspråken i framtiden skall särbehandlas vid civilrättsliga rättegångar, i stället för som idag bakas in i brottsmålsrättegången. Kan bli en lukrativ födkrok för många advokater och vi kan kanske se fram emot ett amerikansk synsätt, där advokaten avstår sin timersättning mot att försöka få fram ett så stort skadestånd som möjligt, och ta procent på det i stället.
Att en penningsumma vid ett svårt tillfälle i livet kan underlätta för människor att gå vidare, ha råd att gå i terapi, kanske flytta, byta jobb, börja på skola eller på annat sätt lägga någonting bakom sig, skall inte förnekas.
Dock finns det baksidor med detta. Brottslingens rehabilitering in i samhället igen hjälps knappast om han efter att ha tillbringat många år i fängelset även har en enorm skuld till kronofogden resten av livet, för ett högt skadestånd som det även löpt ränta under denna tid. Brottsoffer och anhöriga kommer att uppleva att de jämförs med varandra av advokater och media. Är hans/hennes förlust mer/mindre värd än min? Mitt lidande mindre än någon annans. Kan man tänka sig möjligheten att rika brottslingar får lättare att "köpa" sig fria, snabbt gå med på ett högt skadestånd i underförstådd överenskommelse att offret mildrar brottsdelen om nu skadeståndsdelen skall komma att särbehandlas från brottsdelen.
Det gamla systemet där brottsoffermyndigheten såg till att det fanns en likadan praxis över hela landet, med visserligen internationellt sett låga brottsskadeersättningenar, gjorde ändå systemet transparent och lättförståeligt
tisdag 30 juni 2009
Brott och straff, anhöriga.
I takt med att anonymiteten försvann runt de rättsfall som media har frossat i, har också offers och även, om de varit passande för media (ex. Toni Alldéns fru), förövares anhöriga uppenbarligen fått en roll i rättssystemet.
Det som fick mig att på allvar reagera över detta var när fänrik Flink ansökt om tidsbestämning av sitt livstidsstraff. Mattias Flink sköt ihjäl 7 personer med automatvapen en natt 1994.
Efter att under våren 1994 drabbats av en kraftigt försämrad mental hälsa, som bland annat tagit sig uttryck i aggressivitet, akut svartsjuka, sömnproblem och paranoia, drabbades Flink av en total kollaps. Han hade själv uppsökt en psykolog och hans vänner hade talat med hans pappa om sin oro för Flinks våldsamma humör
Efter en kväll med mycket alkohol träffar Flink sin flickvän på en krog.Här började Flink bete sig konstigt och en vakt avisade Flink från restaurangen. Innan han begav sig hem gick han förbi diskoteket Garbo där även Eva befann sig. Efter våldsamheter och bråk med bland annat Eva blev Flink utkastad av vakten. Kraftigt berusad begav han sig hemåt där han bytte om till fältuniform och begav sig sedan till sin arbetsplats, Dalregementet (I 13).Han utrustade sig med en Ak 5 och fem magasin med sammanlagt 150 patroner från ett materialrum innan han lämnade regementsområdet genom att klättra över ett stängsel. På en smal parkväg mötte han ett antal lottor på väg hem till regementet efter ett firande på stan. Flink öppnade eld och fyra lottor dödades ögonblickligen, endast en överlevde, svårt skottskadad. Strax därefter sköt han också två män i vägkorsningen Parkvägen/Vasagatan
I tingsrätten förnekade inte Flink åklagarens gärningspåstående. Den avgörande frågan under den rättsliga prövningen blev istället om Flink, som enligt expertisen befunnit sig i ett tillfälligt rusutlöst tillstånd av psykotisk karaktär den aktuella kvällen, skulle kunna få fängelse som påföljd. Det sista ordet blev sagt i Högsta domstolens dom den 13 februari 1995. Domstolen dömde med hänsyn till brottets grovhet Flink till livstids fängelse.
Domen mot Flink innebar att synen på alkoholrelaterade brott ändrades i Sverige. Nu kunde även den som blir psykiskt störd av alkohol få fängelse.
Den 3 september 2008 avslog Örebro tingsrätt Mattias Flinks begäran om att få sitt straff tidsbestämt till 24 år. Detta skulle ha inneburit att han skulle ha släppts 2010 med dagens regler. Men Örebro tingsrätt ansåg omständigheterna i Flinks fall som "exceptionellt försvårande". Ett tidsbestämt fängelsestraff måste "vida överstiga 24 år", ansåg tingsrätten.
Under sina många år i fängelse har Flink beskrivits som en lugn och mycket skötsam fånge.
maj 2007 beviljades Flink obevakade nattpermissioner med anledning av att han hade skött sina tidigare dagpermissioner väl. I samband med det nya permissionsbeslutet bedömde också länsrätten att risken för att Flink skulle återfalla i kriminalitet var mycket låg. Han uppgavs ha insikt i det brott han har begått. Flink ansågs också ha förstått vikten av att han undviker att dricka alkohol.
Anhöriga till Flinks offer har kritiserat permissionerna och uttryckt oro för att en liknande tragedi därmed kan inträffa igen
//Utdrag ur Wikipiedia
Vad jag minns från Flinks ansökan om tidsbestämning var att någon av kvällstidningarna gick ut med en form av enkät till de kvarlevande anhöriga till Flinks offer, där de frågade om de tyckte det var bra/rätt att Flink släpptes. Inte helt förvånande var svaret att de tyckte Flink skulle sitta inne tills han dog. Hár även för mig att den enkäten publicerades innan Göta Hovrätt slutligen avgjort att han inte skulle få någon tidsbestämning av sitt straff.
- Anhöriga till Mattias Flinks offer fungerar åtminstone hos media som en inofficiell referensgrupp/remissinstans.
- Engla utsågs av media till någon sorts ljusbärare för svenska folket, folk gick omkring med två korsade säkerhetsnålar och tv direksände begravningen.......
- Vid Malexander-rättegången fick de dödade polismännens anhöriga möjlighet att tala till rätten.
- Och media cirkusen kring Emma Jangestig har vi ännu inte sett slutet på.
En bit i det hela, som jag väljer att inte gå närmare in på här, är de sociala och psykiska konsekvenser detta får på de anhöriga. Om man bortser från den eventuellt välgörande effekt det kan ha att få tala ut vid en rättegång, som i malexanderfallet, tror jag denna massmediala cirkus i längden måste vara förödande för de anhöriga. De kan aldrig få ett avslut, de påminns ideligen om det de usatts för och det måste vara lätt att glida in i en egen offer-roll.
Men vilken effekt för allt detta på rättsskipningen?
Nämndemän, domare och andra sakkunniga är människor, de påverkas liksom alla vi andra.
Det har visserligen historiskt sett alltid varit värre att slå ihjäl en rik och känd människa än en fattig och okänd, men vilken roll spelar anhöriga och överlevande offer egentligen i dag?.
Och vilken roll kommer de (med medias bistånd) att spela i morgon....?
Det som fick mig att på allvar reagera över detta var när fänrik Flink ansökt om tidsbestämning av sitt livstidsstraff. Mattias Flink sköt ihjäl 7 personer med automatvapen en natt 1994.
Efter att under våren 1994 drabbats av en kraftigt försämrad mental hälsa, som bland annat tagit sig uttryck i aggressivitet, akut svartsjuka, sömnproblem och paranoia, drabbades Flink av en total kollaps. Han hade själv uppsökt en psykolog och hans vänner hade talat med hans pappa om sin oro för Flinks våldsamma humör
Efter en kväll med mycket alkohol träffar Flink sin flickvän på en krog.Här började Flink bete sig konstigt och en vakt avisade Flink från restaurangen. Innan han begav sig hem gick han förbi diskoteket Garbo där även Eva befann sig. Efter våldsamheter och bråk med bland annat Eva blev Flink utkastad av vakten. Kraftigt berusad begav han sig hemåt där han bytte om till fältuniform och begav sig sedan till sin arbetsplats, Dalregementet (I 13).Han utrustade sig med en Ak 5 och fem magasin med sammanlagt 150 patroner från ett materialrum innan han lämnade regementsområdet genom att klättra över ett stängsel. På en smal parkväg mötte han ett antal lottor på väg hem till regementet efter ett firande på stan. Flink öppnade eld och fyra lottor dödades ögonblickligen, endast en överlevde, svårt skottskadad. Strax därefter sköt han också två män i vägkorsningen Parkvägen/Vasagatan
I tingsrätten förnekade inte Flink åklagarens gärningspåstående. Den avgörande frågan under den rättsliga prövningen blev istället om Flink, som enligt expertisen befunnit sig i ett tillfälligt rusutlöst tillstånd av psykotisk karaktär den aktuella kvällen, skulle kunna få fängelse som påföljd. Det sista ordet blev sagt i Högsta domstolens dom den 13 februari 1995. Domstolen dömde med hänsyn till brottets grovhet Flink till livstids fängelse.
Domen mot Flink innebar att synen på alkoholrelaterade brott ändrades i Sverige. Nu kunde även den som blir psykiskt störd av alkohol få fängelse.
Den 3 september 2008 avslog Örebro tingsrätt Mattias Flinks begäran om att få sitt straff tidsbestämt till 24 år. Detta skulle ha inneburit att han skulle ha släppts 2010 med dagens regler. Men Örebro tingsrätt ansåg omständigheterna i Flinks fall som "exceptionellt försvårande". Ett tidsbestämt fängelsestraff måste "vida överstiga 24 år", ansåg tingsrätten.
Under sina många år i fängelse har Flink beskrivits som en lugn och mycket skötsam fånge.
maj 2007 beviljades Flink obevakade nattpermissioner med anledning av att han hade skött sina tidigare dagpermissioner väl. I samband med det nya permissionsbeslutet bedömde också länsrätten att risken för att Flink skulle återfalla i kriminalitet var mycket låg. Han uppgavs ha insikt i det brott han har begått. Flink ansågs också ha förstått vikten av att han undviker att dricka alkohol.
Anhöriga till Flinks offer har kritiserat permissionerna och uttryckt oro för att en liknande tragedi därmed kan inträffa igen
//Utdrag ur Wikipiedia
Vad jag minns från Flinks ansökan om tidsbestämning var att någon av kvällstidningarna gick ut med en form av enkät till de kvarlevande anhöriga till Flinks offer, där de frågade om de tyckte det var bra/rätt att Flink släpptes. Inte helt förvånande var svaret att de tyckte Flink skulle sitta inne tills han dog. Hár även för mig att den enkäten publicerades innan Göta Hovrätt slutligen avgjort att han inte skulle få någon tidsbestämning av sitt straff.
- Anhöriga till Mattias Flinks offer fungerar åtminstone hos media som en inofficiell referensgrupp/remissinstans.
- Engla utsågs av media till någon sorts ljusbärare för svenska folket, folk gick omkring med två korsade säkerhetsnålar och tv direksände begravningen.......
- Vid Malexander-rättegången fick de dödade polismännens anhöriga möjlighet att tala till rätten.
- Och media cirkusen kring Emma Jangestig har vi ännu inte sett slutet på.
En bit i det hela, som jag väljer att inte gå närmare in på här, är de sociala och psykiska konsekvenser detta får på de anhöriga. Om man bortser från den eventuellt välgörande effekt det kan ha att få tala ut vid en rättegång, som i malexanderfallet, tror jag denna massmediala cirkus i längden måste vara förödande för de anhöriga. De kan aldrig få ett avslut, de påminns ideligen om det de usatts för och det måste vara lätt att glida in i en egen offer-roll.
Men vilken effekt för allt detta på rättsskipningen?
Nämndemän, domare och andra sakkunniga är människor, de påverkas liksom alla vi andra.
Det har visserligen historiskt sett alltid varit värre att slå ihjäl en rik och känd människa än en fattig och okänd, men vilken roll spelar anhöriga och överlevande offer egentligen i dag?.
Och vilken roll kommer de (med medias bistånd) att spela i morgon....?
lördag 27 juni 2009
Straff eller vård ?
"En annan viktig fråga är hur rättsväsendet ska kunna moderniseras. Målet
för det svenska rättsväsendet är den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet.
Till det krävs ett kvalificerat och effektivt rättsväsende. Sedan flera år tillbaka
pågår en genomgripande reformering av rättsväsendet"
Utdrag ur Justitiedepartements broschyr om svenskt rättsväsende.
Att rättsväsendet i sig kanske inte undergått några större förändringar må vara sant, men synen på rättsväsendet, brottslingarna, offren och de anhöriga har förändrats drastiskt.
Om vi börjar med brottslingarna. (Nedan kommer jag att nämna personer vid namn, något som djupt strider mot min uppfattning, både när det gäller förövare och offer, men många i Sverige kan väl idag dessa namn bättre än sina kusiners....)
- Anders Eklund dömdes till livstids fängelse
- Christine Schürrer dömdes till livstids fängelse .
- Toni Alldén dömdes till livstids fängelse.
(Genom en reform år 2006 har Örebro tingsrätt i huvudsak övertagit uppgiften att tidsbestämma livstidsdömda fångars fängelsestraff. Tingsrätten får efter ansökan, som får göras först sedan tio års fängelse avtjänats, omvandla livstidsstraffet till minst 18 års fängelse. Tingsrättens slutliga beslut ska vara motiverat och får överklagas till Göta hovrätt och sedan till Högsta domstolen. //Wikipedia)
Trots ett i mitt fall ytterst ringa intresse för dessa fall rent specifikt, har väl ingen svensk kunnat undgå att höra om dessa fall.
Anders Eklunds bakgrund gör att man frågar sig varför han inte stod under psykiatrisk övervakning, Christine Schürrer slår ihjäl barn med hammare och hela Toni Alldén´s beteende verkar vara taget ur en dålig Hollywood skräckis.
Men ingen döms till sluten psykiatrisk vård med säskild utskrivningsprövning, de betraktas som "friska" nog att dömas till fängelse.....
Om deras gärningar kan ha utförts av en någon som är"frisk", undrar jag vad som betraktas som mental sjukdom ??? Naturligtvis är jag medveten om att de läkare som ligger bakom dessa bedömningar har lycktas hitta en klinisk definition på "frisk/sjuk" som stödjer dem. Frågan är bara varför de gjort det?
Kan det vara för att media i snart 30 år trumfat i oss, att alla som döms till sluten psykiatrisk vård glider runt där inne på en räkmacka och är ute och begår samma brott igen efter högst 3 månader. Läkare/psykiatriker anses inte längre kapabla att vårda de mentalt sjuka, utan straff "androm till varnagel" är i stället vad som gäller. Och inte en enda debattartikel från läkare/psykiatriker har i alla fall jag sett.
Enligt brottsförebyggande rådets officiella statistik för 2003 var återfalls procenten för de som dömts till fängelse 58% medan den var endast 16% för de som dömts till rättspsykiatrisk vård med utskrivningsprövning. Men vi skickar glatt mer och mer folk till fängelserna på längre och längre tider, utan att bry oss ett dyft om att detta.
för det svenska rättsväsendet är den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet.
Till det krävs ett kvalificerat och effektivt rättsväsende. Sedan flera år tillbaka
pågår en genomgripande reformering av rättsväsendet"
Utdrag ur Justitiedepartements broschyr om svenskt rättsväsende.
Att rättsväsendet i sig kanske inte undergått några större förändringar må vara sant, men synen på rättsväsendet, brottslingarna, offren och de anhöriga har förändrats drastiskt.
Om vi börjar med brottslingarna. (Nedan kommer jag att nämna personer vid namn, något som djupt strider mot min uppfattning, både när det gäller förövare och offer, men många i Sverige kan väl idag dessa namn bättre än sina kusiners....)
- Anders Eklund dömdes till livstids fängelse
- Christine Schürrer dömdes till livstids fängelse .
- Toni Alldén dömdes till livstids fängelse.
(Genom en reform år 2006 har Örebro tingsrätt i huvudsak övertagit uppgiften att tidsbestämma livstidsdömda fångars fängelsestraff. Tingsrätten får efter ansökan, som får göras först sedan tio års fängelse avtjänats, omvandla livstidsstraffet till minst 18 års fängelse. Tingsrättens slutliga beslut ska vara motiverat och får överklagas till Göta hovrätt och sedan till Högsta domstolen. //Wikipedia)
Trots ett i mitt fall ytterst ringa intresse för dessa fall rent specifikt, har väl ingen svensk kunnat undgå att höra om dessa fall.
Anders Eklunds bakgrund gör att man frågar sig varför han inte stod under psykiatrisk övervakning, Christine Schürrer slår ihjäl barn med hammare och hela Toni Alldén´s beteende verkar vara taget ur en dålig Hollywood skräckis.
Men ingen döms till sluten psykiatrisk vård med säskild utskrivningsprövning, de betraktas som "friska" nog att dömas till fängelse.....
Om deras gärningar kan ha utförts av en någon som är"frisk", undrar jag vad som betraktas som mental sjukdom ??? Naturligtvis är jag medveten om att de läkare som ligger bakom dessa bedömningar har lycktas hitta en klinisk definition på "frisk/sjuk" som stödjer dem. Frågan är bara varför de gjort det?
Kan det vara för att media i snart 30 år trumfat i oss, att alla som döms till sluten psykiatrisk vård glider runt där inne på en räkmacka och är ute och begår samma brott igen efter högst 3 månader. Läkare/psykiatriker anses inte längre kapabla att vårda de mentalt sjuka, utan straff "androm till varnagel" är i stället vad som gäller. Och inte en enda debattartikel från läkare/psykiatriker har i alla fall jag sett.
Enligt brottsförebyggande rådets officiella statistik för 2003 var återfalls procenten för de som dömts till fängelse 58% medan den var endast 16% för de som dömts till rättspsykiatrisk vård med utskrivningsprövning. Men vi skickar glatt mer och mer folk till fängelserna på längre och längre tider, utan att bry oss ett dyft om att detta.
fredag 26 juni 2009
Franskt förbud mot burkha
I ett försök att ta upp Georg W Bush fallna fana av märkliga uttalande har Nicolas Sarkozy i ett tal i franska parlamentet uppmanat till en debatt om ett generellt förbud mot bärande av den islamska burkhan. Hur genomtänkt ett sådant förbud av klädlval hos vuxna kvinnor är,och hur det skulle genomföras (klädpoliser?) kan man undra.
Att Frankrike däremot sedan tidigare förbjudit huvudfiltar eller andra ”uppseendeväckande” religiösa symboler, inklusive stora kristna kors och judiska hättor i statliga lokaler och skolor, är dock i mitt tycke en helt annan sak. Världen har förändrats drastiskt de senaste årtiondena, vissa länder är i högre grad än andra en smältdegel av olika kulturer och människosyner, och jag kan faktiskt se att värde i att hålla skolmiljöer och statliga myndigheter/instutioner helt fria från alla typer religiösa och politiska symboler. Mina skäl till detta kommer jag att ange nedan.
Först vill jag nämna att jag är emot friskolor, alla typer av friskolor (möjligen med ett litet, litet undantag för vissa förskolor av Montessori-typ, att bråkiga barn i förskolan får lära sig att sy mjukisdjur kan aldrig vara helt fel, fler av oss borde nog göra det....). Muslimska friskolor, pingstkyrkans friskolor, Plymouthbrödernas friskolor, politiska friskolor, friskolor som startats av kapitalister för att sko sig på skolpenningen och alla andra typer av för- och friskolor som riktar sig till elever under 18 år. Jag är emot dem alla.
Jag är för en allmän statlig/kommunal skola som drivs utan vinstincitament och där elever från alla samhällsklasser och tros/åsiktsriktningar får mötas på ett relativt jämställt plan och tidigt i livet lära sig känna och få respekt för andra ungdomar oavsett deras klass/religion/kulturs tillhörighet. Nu är det åt helvete när vi låter föräldrarnas önskemål om att barnen skall bli goda muslimer/ pingstvänner/Plymoutbröder/SSU:are/kapitalister/"you name it" styra in barnen i miljöer där de i princip bara möter andra barn med samma bakgrund/föräldrar med samma önskemål och får lärare som delar de värderingarna, under sina mest formbara år.
Sedan kan skolverket göra vilka inspektioner de vill, självklart kommer friskolan att utöva påverkan på barnen.
Så låt barn slippa religiösa symboler de knappast valt själva. Däremot gör barn som sina föräldrar och det sociala trycket föreskriver. 5-6 åriga flickor i hijab/slöja, långärmad polotröja och kjol som räcker ned till marken motsätter sig inte det, även om deras ett år äldre bror springer före i t-shirt och shorts. Att de skulle vilja visa sin tillhörighet med en specifik religion är nonsens, de följer det sociala trycket inom sin familj, som i sin tur mycket väl kan följa det sociala trycket inom sin grupp.
I den moderna kristendomen anses 12-13 år vara lämpligt för konfirmation=en mognad i det kristna livet och starkare samhörighet med kyrkan, likväl som många samfund tillämpar vuxendop.
Vad vuxna människor gör, hur de klär sig och så vidare har vi i princip inte med att göra, men låt oss ge de barn som kläs i slöja & heltäckande klädsel av sin familj, innan de är mogna att fatta sådana beslut själva, samhällets stöd. Likväl som vi förbjudit fascistiska & nazistiska symboler, förbjud alla religiösa/politiska symboler och klädsel. Låt skolan bli en fristad för alla barn.
Likaså kan jag se ett problem med både polititiska och religiösa symboler och klädsel inom de yrkesgrupper som utövar myndighetsutövning.
En vuxen människa som klär sig i en religiös klädsel ger genom den uttryck för en åsikt eller ståndpunkt.
Om vi leker lite med tankarna: Skulle vi ge pastor Åke Green myndighet att döma i en vårdnadstvist mellan två homosexuella män och en biologisk mor? Rickard Falkvinge myndighet att utreda ett påstått brott mot upphovsrätt. Jimmie Åkesson arbeta vid immigrationsverket med asylärenden eller Runar Sörgaard med någonting över huvud taget.
Vad står då slöjan för? En fråga som definitivt inte är lätt att reda ut.
Tolkningarna av vad slöjan står för verkar kunna vara allt från att kvinnan är mannens egendom, kvinnan själv förkastar de västerländska idealen, kvinnan betraktar mannen som ett djur vars lustar inte får väckas till ett mer allmänt stödjande av Islam som religion.
Koranen verkar inte ge någon klar bild av något ovillkorligt tvång att täcka hår och hud, snarast att både män och kvinnor bör täcka genitalierna, en åsikt de flesta av oss kan skriva under på oftast är lämplig i officiella sammanhang. Det är snarast de efterkommande "traditionerna" som lägger in mer och mer i den koranversen, för att i extremfallen sluta i en av burkha helt täckt kvinna.
Dock känner jag att den person, man eller kvinna, som lever i ett samhälle och blivit vald/utsedd/anställd till ett arbete eller ämbete där myndighetsutövning eller samhällelig förebild gäller och inte kan acceptera den dress-code som det samhället anser som normalt, diskvalificerar sig för det arbetet/ämbetet. Det får aldrig bli en fråga om vad som är viktigast för en person i en myndighets utövning, deras personliga religion eller det förordnande de har.
Jag möter gärna människor, både privat eller i deras yrkesutövande som har turban, hijab eller kippa, men poliser, domare, sjukvårdspersonal, lärare upp till och med gymnasienivå, socialarbetare, tulltjänstemän, offentliga tjänstemän med flera anser jag bör visa respekt för sina yrkesval. Vad dessa personer sedan väljer att bära för klädsel utanför sin yrkesutövning är inget jag anser någon skall ha några synpunkter på.
Att Frankrike däremot sedan tidigare förbjudit huvudfiltar eller andra ”uppseendeväckande” religiösa symboler, inklusive stora kristna kors och judiska hättor i statliga lokaler och skolor, är dock i mitt tycke en helt annan sak. Världen har förändrats drastiskt de senaste årtiondena, vissa länder är i högre grad än andra en smältdegel av olika kulturer och människosyner, och jag kan faktiskt se att värde i att hålla skolmiljöer och statliga myndigheter/instutioner helt fria från alla typer religiösa och politiska symboler. Mina skäl till detta kommer jag att ange nedan.
Först vill jag nämna att jag är emot friskolor, alla typer av friskolor (möjligen med ett litet, litet undantag för vissa förskolor av Montessori-typ, att bråkiga barn i förskolan får lära sig att sy mjukisdjur kan aldrig vara helt fel, fler av oss borde nog göra det....). Muslimska friskolor, pingstkyrkans friskolor, Plymouthbrödernas friskolor, politiska friskolor, friskolor som startats av kapitalister för att sko sig på skolpenningen och alla andra typer av för- och friskolor som riktar sig till elever under 18 år. Jag är emot dem alla.
Jag är för en allmän statlig/kommunal skola som drivs utan vinstincitament och där elever från alla samhällsklasser och tros/åsiktsriktningar får mötas på ett relativt jämställt plan och tidigt i livet lära sig känna och få respekt för andra ungdomar oavsett deras klass/religion/kulturs tillhörighet. Nu är det åt helvete när vi låter föräldrarnas önskemål om att barnen skall bli goda muslimer/ pingstvänner/Plymoutbröder/SSU:are/kapitalister/"you name it" styra in barnen i miljöer där de i princip bara möter andra barn med samma bakgrund/föräldrar med samma önskemål och får lärare som delar de värderingarna, under sina mest formbara år.
Sedan kan skolverket göra vilka inspektioner de vill, självklart kommer friskolan att utöva påverkan på barnen.
Så låt barn slippa religiösa symboler de knappast valt själva. Däremot gör barn som sina föräldrar och det sociala trycket föreskriver. 5-6 åriga flickor i hijab/slöja, långärmad polotröja och kjol som räcker ned till marken motsätter sig inte det, även om deras ett år äldre bror springer före i t-shirt och shorts. Att de skulle vilja visa sin tillhörighet med en specifik religion är nonsens, de följer det sociala trycket inom sin familj, som i sin tur mycket väl kan följa det sociala trycket inom sin grupp.
I den moderna kristendomen anses 12-13 år vara lämpligt för konfirmation=en mognad i det kristna livet och starkare samhörighet med kyrkan, likväl som många samfund tillämpar vuxendop.
Vad vuxna människor gör, hur de klär sig och så vidare har vi i princip inte med att göra, men låt oss ge de barn som kläs i slöja & heltäckande klädsel av sin familj, innan de är mogna att fatta sådana beslut själva, samhällets stöd. Likväl som vi förbjudit fascistiska & nazistiska symboler, förbjud alla religiösa/politiska symboler och klädsel. Låt skolan bli en fristad för alla barn.
Likaså kan jag se ett problem med både polititiska och religiösa symboler och klädsel inom de yrkesgrupper som utövar myndighetsutövning.
En vuxen människa som klär sig i en religiös klädsel ger genom den uttryck för en åsikt eller ståndpunkt.
Om vi leker lite med tankarna: Skulle vi ge pastor Åke Green myndighet att döma i en vårdnadstvist mellan två homosexuella män och en biologisk mor? Rickard Falkvinge myndighet att utreda ett påstått brott mot upphovsrätt. Jimmie Åkesson arbeta vid immigrationsverket med asylärenden eller Runar Sörgaard med någonting över huvud taget.
Vad står då slöjan för? En fråga som definitivt inte är lätt att reda ut.
Tolkningarna av vad slöjan står för verkar kunna vara allt från att kvinnan är mannens egendom, kvinnan själv förkastar de västerländska idealen, kvinnan betraktar mannen som ett djur vars lustar inte får väckas till ett mer allmänt stödjande av Islam som religion.
Koranen verkar inte ge någon klar bild av något ovillkorligt tvång att täcka hår och hud, snarast att både män och kvinnor bör täcka genitalierna, en åsikt de flesta av oss kan skriva under på oftast är lämplig i officiella sammanhang. Det är snarast de efterkommande "traditionerna" som lägger in mer och mer i den koranversen, för att i extremfallen sluta i en av burkha helt täckt kvinna.
Dock känner jag att den person, man eller kvinna, som lever i ett samhälle och blivit vald/utsedd/anställd till ett arbete eller ämbete där myndighetsutövning eller samhällelig förebild gäller och inte kan acceptera den dress-code som det samhället anser som normalt, diskvalificerar sig för det arbetet/ämbetet. Det får aldrig bli en fråga om vad som är viktigast för en person i en myndighets utövning, deras personliga religion eller det förordnande de har.
Jag möter gärna människor, både privat eller i deras yrkesutövande som har turban, hijab eller kippa, men poliser, domare, sjukvårdspersonal, lärare upp till och med gymnasienivå, socialarbetare, tulltjänstemän, offentliga tjänstemän med flera anser jag bör visa respekt för sina yrkesval. Vad dessa personer sedan väljer att bära för klädsel utanför sin yrkesutövning är inget jag anser någon skall ha några synpunkter på.
torsdag 25 juni 2009
Taxvalparna får dingla fritt i Malmö badhus.
Malmö badhus tillåter fruntimmer att bada topless, ja, varför inte? Mig rör det inte i ryggen, mer än möjligtvis att endast de fysiskt mest fulländade exemplaren mellan 17-40 kommer att utnyttja det.
Annars vore det ett utmärkt tillfälle att slå ett slag mot dem kroppsfixering som, även om den alltid i viss mån funnits genom historien, dagens upplysta generationer borde kunna klara sig utan.
Så min åsikt är att om vi lät det mesta dingla fritt, inte bara 50 åriga fetknoppars håriga ölmagar (det är ju en statussymbol, inga komplex där inte ....!) så kanske folk fick upp ögonen för att 99,9% av befolkningen inte ser ut som de som visar upp sig på TV 1000 efter klockan 24:00.
För det vill tyvärr stora delar av åtminstone den manliga delen av dagens ungdom tro. De anser att apotekets intimrakserie är ett måste och ett sparkonto för att skaffa flickvännen silikontuttar, botox-behandling och anal-blekning något självklart.
För givetvis är det i första hand kvinnan som skall göras om, även om trycket på den manliga delen ökat när det gäller sådant här, är det ett oändligt mycket större problem för kvinnorna.
Så låt oss miljoner män och kvinnor som ser ganska normala ut, sluta skämmas och gömma oss, och i stället ge oss ut och vara stolta över det vi har, vare sig det skumpar, dinglar eller ser ut som vändstekta ägg
Annars vore det ett utmärkt tillfälle att slå ett slag mot dem kroppsfixering som, även om den alltid i viss mån funnits genom historien, dagens upplysta generationer borde kunna klara sig utan.
Så min åsikt är att om vi lät det mesta dingla fritt, inte bara 50 åriga fetknoppars håriga ölmagar (det är ju en statussymbol, inga komplex där inte ....!) så kanske folk fick upp ögonen för att 99,9% av befolkningen inte ser ut som de som visar upp sig på TV 1000 efter klockan 24:00.
För det vill tyvärr stora delar av åtminstone den manliga delen av dagens ungdom tro. De anser att apotekets intimrakserie är ett måste och ett sparkonto för att skaffa flickvännen silikontuttar, botox-behandling och anal-blekning något självklart.
För givetvis är det i första hand kvinnan som skall göras om, även om trycket på den manliga delen ökat när det gäller sådant här, är det ett oändligt mycket större problem för kvinnorna.
Så låt oss miljoner män och kvinnor som ser ganska normala ut, sluta skämmas och gömma oss, och i stället ge oss ut och vara stolta över det vi har, vare sig det skumpar, dinglar eller ser ut som vändstekta ägg
onsdag 24 juni 2009
Män är djur
Ireen von Wachenfeldt`s legendariska uttalande. Detta inlägg skall dock varken handla om feminism eller män. Jag tänkte skriva lite om min människosyn. Trots allt speglas den i de åsikter och tankar jag uttrycker här.
Människan är ett djur, visst är det så. Logiker, filosofer, religiösa människor och alla andra kan diskutera detta till yttersta dagen, i min världsbild uppfyller mänskligheten de kriterier som behövs för att kallas en djurart. Dock har vi ett medvetande som också innebär någon form av samvete(samvete=förmåga att avgöra vad som är rätt, inte att blanda ihop med moral som är en social värdering). Om man med det vill säga att det finns en gudomlig gnista inom oss, är det ok med mig. (Dock kan jag inte tänka mig en gudomlighet som skapat människan till sin avbild, då har han/hon/den/det antingen en mycket taskig självbild eller ett synnerligen konstigt sinne för humor) Detta samvete försöker de dock det stora flertalet av oss oavbrutet, och med stor framgång, rationalisera bort. Med detta lämnar vi djurvärlden.
Den enskilda människan har ett val. Detta val kan vara ganska fritt eller ytterst begränsat. Ekonomiska, sociala, politiska, religiösa, utbildningsmässiga, klimatologiska m.m. faktorer spelar naturligtvis in och begränsar och styr den enskildes val. Givetvis finns det också andra faktorer som genetiska faktorer, psykisk/fysisk ohälsa m.m. som spelar in, men jag väljer att bortse från dessa i detta resonemang.
Jag tror att människan som person kan göra åtminstone någon form av val. Om också i många situationer ytterst begränsat.
Och jag tror de allra flesta människor vill göra det som samvetet uppfattar som gott, dock har vi som tidigare nämnts, ett nästan obegränsat förråd av skäl, att för oss själva rationalisera bort dessa godhetens val, till förmån för betydligt mer själviska val.
Denna naiva syn på folk har jag fått, genom att gå igenom livet väljande yrken då jag haft möten med många tusen människor i olika situationer, och bara träffat på 2 eller 3 personer som jag skulle vilja definiera som genuint onda.
-"Det värsta är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas likgiltighet"
Martin Luther King
Människan är ett djur, visst är det så. Logiker, filosofer, religiösa människor och alla andra kan diskutera detta till yttersta dagen, i min världsbild uppfyller mänskligheten de kriterier som behövs för att kallas en djurart. Dock har vi ett medvetande som också innebär någon form av samvete(samvete=förmåga att avgöra vad som är rätt, inte att blanda ihop med moral som är en social värdering). Om man med det vill säga att det finns en gudomlig gnista inom oss, är det ok med mig. (Dock kan jag inte tänka mig en gudomlighet som skapat människan till sin avbild, då har han/hon/den/det antingen en mycket taskig självbild eller ett synnerligen konstigt sinne för humor) Detta samvete försöker de dock det stora flertalet av oss oavbrutet, och med stor framgång, rationalisera bort. Med detta lämnar vi djurvärlden.
Den enskilda människan har ett val. Detta val kan vara ganska fritt eller ytterst begränsat. Ekonomiska, sociala, politiska, religiösa, utbildningsmässiga, klimatologiska m.m. faktorer spelar naturligtvis in och begränsar och styr den enskildes val. Givetvis finns det också andra faktorer som genetiska faktorer, psykisk/fysisk ohälsa m.m. som spelar in, men jag väljer att bortse från dessa i detta resonemang.
Jag tror att människan som person kan göra åtminstone någon form av val. Om också i många situationer ytterst begränsat.
Och jag tror de allra flesta människor vill göra det som samvetet uppfattar som gott, dock har vi som tidigare nämnts, ett nästan obegränsat förråd av skäl, att för oss själva rationalisera bort dessa godhetens val, till förmån för betydligt mer själviska val.
Denna naiva syn på folk har jag fått, genom att gå igenom livet väljande yrken då jag haft möten med många tusen människor i olika situationer, och bara träffat på 2 eller 3 personer som jag skulle vilja definiera som genuint onda.
-"Det värsta är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas likgiltighet"
Martin Luther King
Rea på statens egendomar
Vem gav Fredrik, Maud och Mats rättighet att sälja våra gemensamma egendomar ?
Mina och dina föräldrar arbetade ihop dessa egendomar över skattsedeln (åtminstone i de flesta fall)
Borde inte dessa vara grundlagsskyddade och ha ett val emellan två riksdagar för att få igenom?
Finns det några bevis, alltså äkta konkreta bevis, för att det ger samhället i stort, några fördelar med denna ut försäljning. Visst, man kan som en papegoja säga att staten inte skall äga företag som någon annan kan äga. Men det är en ideologisk sak, inte praktisk.
Fler vårdcentraler och läkarbesök för välbeställda friska människor i välmående miljöer, färre vårdcentraler och läkare för fattiga i förorter. Samt att man sorterar bort lite fler fattiga genom att höja patientavgiften i stället för landstingskatten. Höjer du patientavgiften från 150:- till 250:- låter det inte mycket. Men har du 3.000:- kvar att leva på i månaden, är det kanske nog för att helt avhålla dig från ett läkarbesök, medan den som har 10.000:- över knappast tänker två gånger på det. Dock skulle ju höjningen av landstingsskatten kanske drabbat höginkomsttagaren hårdare. Låter du sedan också läkarens lön bli lite beroende av hur många patienter han vevar igenom om dagen, samt att han inte beställer för många dyra prover......
Tuffa tider för förtidspensionären Erik med utsliten rygg och höft, samt Achmed med språksvårigheter och 4 barn. Betydligt ljusare för direktör Olsson som vill kolla blodtrycket lite då och då.
Utförsäljningen och avregleringen av energimarknaden kan jag inte säga så mycket om. Från att vara svårförståeligt har energipriset snarast blivit helt oförståeligt. Dock verkar tre saker ganska klara. 1. Elen har blivit rejält dyrare 2. Elräkningen verkar inte påverkas så oerhört av förbrukningen, om du har riktigt låg förbrukning, snarare är det avgifter och fasta kostnader, sånt som drabbar den fattige mycket hårdare än den rike. 3. Elbolagen verkar löjligt välmående ? Borde inte den stenhårda fria konkurrensen lämna 20-25% i konkurs varje år, som i andra branscher det är strid på kniven?
I apotekets fall kan jag bara göra den troligvis alldeles korrekta förutsägelsen att resten av Sverige får betala dyrt för att folket runt Stureplan skall kunna köpa Treo dygnet om. En duktig och kunnig apotekare/apotekerska (heter det apotekerska?Heter kanske pharmacept idag)som kan ge kloka råd i någon avlägsen avkrok kan vi nog glömma i framtiden, däremot prishöjningar på 25-30% är nog inte otroligt. Men askarna blir nog snyggare och färgrannare...... Behöver kanske inte dra liknelsen igen, om att den som har 3.000:- över kanske inte har råd i att ta ut sin medicin om den blir 25% dyrare, medan den som har 10.000:- över inte bryr sig så mycket.
Ack ja, Norge bryr sig inte, de statliga bolagen förblir statliga, 18 av de 50 största bolagen i Norge är statliga och bara överskottet som de statliga oljebolagen placerat i den statliga "Statens pensjonsfond" var 2 019 miljarder norska kronor år 2007.
Dumma, dumma norrmän som inte förstår att det vore mycket bättre om avkastning från dessa oljebolag hade gått till privata ägare i stället....................
Mina och dina föräldrar arbetade ihop dessa egendomar över skattsedeln (åtminstone i de flesta fall)
Borde inte dessa vara grundlagsskyddade och ha ett val emellan två riksdagar för att få igenom?
Finns det några bevis, alltså äkta konkreta bevis, för att det ger samhället i stort, några fördelar med denna ut försäljning. Visst, man kan som en papegoja säga att staten inte skall äga företag som någon annan kan äga. Men det är en ideologisk sak, inte praktisk.
Fler vårdcentraler och läkarbesök för välbeställda friska människor i välmående miljöer, färre vårdcentraler och läkare för fattiga i förorter. Samt att man sorterar bort lite fler fattiga genom att höja patientavgiften i stället för landstingskatten. Höjer du patientavgiften från 150:- till 250:- låter det inte mycket. Men har du 3.000:- kvar att leva på i månaden, är det kanske nog för att helt avhålla dig från ett läkarbesök, medan den som har 10.000:- över knappast tänker två gånger på det. Dock skulle ju höjningen av landstingsskatten kanske drabbat höginkomsttagaren hårdare. Låter du sedan också läkarens lön bli lite beroende av hur många patienter han vevar igenom om dagen, samt att han inte beställer för många dyra prover......
Tuffa tider för förtidspensionären Erik med utsliten rygg och höft, samt Achmed med språksvårigheter och 4 barn. Betydligt ljusare för direktör Olsson som vill kolla blodtrycket lite då och då.
Utförsäljningen och avregleringen av energimarknaden kan jag inte säga så mycket om. Från att vara svårförståeligt har energipriset snarast blivit helt oförståeligt. Dock verkar tre saker ganska klara. 1. Elen har blivit rejält dyrare 2. Elräkningen verkar inte påverkas så oerhört av förbrukningen, om du har riktigt låg förbrukning, snarare är det avgifter och fasta kostnader, sånt som drabbar den fattige mycket hårdare än den rike. 3. Elbolagen verkar löjligt välmående ? Borde inte den stenhårda fria konkurrensen lämna 20-25% i konkurs varje år, som i andra branscher det är strid på kniven?
I apotekets fall kan jag bara göra den troligvis alldeles korrekta förutsägelsen att resten av Sverige får betala dyrt för att folket runt Stureplan skall kunna köpa Treo dygnet om. En duktig och kunnig apotekare/apotekerska (heter det apotekerska?Heter kanske pharmacept idag)som kan ge kloka råd i någon avlägsen avkrok kan vi nog glömma i framtiden, däremot prishöjningar på 25-30% är nog inte otroligt. Men askarna blir nog snyggare och färgrannare...... Behöver kanske inte dra liknelsen igen, om att den som har 3.000:- över kanske inte har råd i att ta ut sin medicin om den blir 25% dyrare, medan den som har 10.000:- över inte bryr sig så mycket.
Ack ja, Norge bryr sig inte, de statliga bolagen förblir statliga, 18 av de 50 största bolagen i Norge är statliga och bara överskottet som de statliga oljebolagen placerat i den statliga "Statens pensjonsfond" var 2 019 miljarder norska kronor år 2007.
Dumma, dumma norrmän som inte förstår att det vore mycket bättre om avkastning från dessa oljebolag hade gått till privata ägare i stället....................
tisdag 23 juni 2009
Vad gick fel ?
Hur kunde vi gå från ett samhälle som på 60 och 70-talet på allvar menade att "alla skulle med" till ett utpräglat 2/3 dels samhälle där offentlig sektor definieras som tärande, de som inte är inne i arbetslivet tillhör utanförskapet och utförsäljningen av statens egendomar applåderas hejdlöst, skattelättnaderna är störst för de som tjänar över 30 tusen och för att få full effekt av rot-avdraget skall du ha en månadslön på över 27 tusen.
Svaret på den frågan är att den som styr debatten och definierar problemen/frågeställningarna också får makten över samhällsklimatet. Jag varnade för detta redan på 80-talet. Den så kallade Timbro-högern har sedan slutet av 70 talet varit lysande på detta område. Timbro har givetvis både haft direkt hjälp från USA med folk som arbetat/stöttat Timbro, samt varit en liten del i en mer allomfattande tankevridning åt höger.
De som skulle varit Timbros motvikt försvann ned i ett djupt svart hål någonstans i slutet av 80 talet. Ingen tog tag i debatten och formulerade vänsterns definition på samhällsproblemen, som jag ar ganska övertygad om egentligen inte är samma som högerns = att de välbeställda borde tjäna ännu mer.
Ingvar Carlsson som jag personligen ändå tycker hade en ideologisk bas, hamnade i ett statsfinasiellt ekonomiskt träsk under sin regeringstid och kan väl knappast beskyllas för att han fick händerna fulla med både det och oförtjänt mycket skäll av olika delar av rörelsen. Dock efterträddes han av ett kommunalråd från Katrineholm som var duktig på ekonomi och som i sin tur efterträtts av en tuggumituggande 52 åring som gillar att titulera sig tjej. Suck.
En eloge i alla fall till Maritha Ulvskog som kämpat på i många år, dock har hon nu dragit iväg till Bryssel.
LO gav oss Stig Malm, som jag kan känna försökte diskutera politik, även om fittstim och betonghäck kanske inte var så väl valda ord. Dock fick han falluckan 1993 efter godkänt några fallskärmar och efterträddes av Bertil Jonson 1994-2000 (någon som vet vad han gjorde de 6 åren, eller sade....??) Den fackligt politiska avdelningen stänger vi ned med undersköterskan Vanja Lundby-Wedin från Enskede som verkar anse att hålla tyst, rösta med de andra och fortsätta i de gamla hjulspåren är ett bra sätt att sköta sitt uppdrag.
Lars Engqvist var ett namn jag själv trodde på under 90 talet, med sin bakgrund inom media och en viss uttalad ideologisk grundton, men efter att ha vikarierat för Göran Persson försvann han till Sveriges television 2005 för att inte höras av mer.
Ett annat namn ur högen som kanske kunde gjort något är Jan Guillou, som dock på senaste tiden verkar tittat upp från spion och riddar-romantiken och noterat det svenska samhället utanför östermalmslägenheten och gården i Roslagen. (Dock skall Guillo ha cred för många och bra inlägg i andra debatter, palestinafrågan, olika rättsdebatter m.m.)
Jag drar ett streck här.
Min tes står fast, vänstern släppte problemformuleringen, och vi fick ett samhälle där risken för att det kan bli oroligheter under semestern i Thailand är enormt mycket viktigare, än att den statligt definierade fattigdomen hos svenska barn ökat från 11% 1996 till 15% tio år senare.
Svaret på den frågan är att den som styr debatten och definierar problemen/frågeställningarna också får makten över samhällsklimatet. Jag varnade för detta redan på 80-talet. Den så kallade Timbro-högern har sedan slutet av 70 talet varit lysande på detta område. Timbro har givetvis både haft direkt hjälp från USA med folk som arbetat/stöttat Timbro, samt varit en liten del i en mer allomfattande tankevridning åt höger.
De som skulle varit Timbros motvikt försvann ned i ett djupt svart hål någonstans i slutet av 80 talet. Ingen tog tag i debatten och formulerade vänsterns definition på samhällsproblemen, som jag ar ganska övertygad om egentligen inte är samma som högerns = att de välbeställda borde tjäna ännu mer.
Ingvar Carlsson som jag personligen ändå tycker hade en ideologisk bas, hamnade i ett statsfinasiellt ekonomiskt träsk under sin regeringstid och kan väl knappast beskyllas för att han fick händerna fulla med både det och oförtjänt mycket skäll av olika delar av rörelsen. Dock efterträddes han av ett kommunalråd från Katrineholm som var duktig på ekonomi och som i sin tur efterträtts av en tuggumituggande 52 åring som gillar att titulera sig tjej. Suck.
En eloge i alla fall till Maritha Ulvskog som kämpat på i många år, dock har hon nu dragit iväg till Bryssel.
LO gav oss Stig Malm, som jag kan känna försökte diskutera politik, även om fittstim och betonghäck kanske inte var så väl valda ord. Dock fick han falluckan 1993 efter godkänt några fallskärmar och efterträddes av Bertil Jonson 1994-2000 (någon som vet vad han gjorde de 6 åren, eller sade....??) Den fackligt politiska avdelningen stänger vi ned med undersköterskan Vanja Lundby-Wedin från Enskede som verkar anse att hålla tyst, rösta med de andra och fortsätta i de gamla hjulspåren är ett bra sätt att sköta sitt uppdrag.
Lars Engqvist var ett namn jag själv trodde på under 90 talet, med sin bakgrund inom media och en viss uttalad ideologisk grundton, men efter att ha vikarierat för Göran Persson försvann han till Sveriges television 2005 för att inte höras av mer.
Ett annat namn ur högen som kanske kunde gjort något är Jan Guillou, som dock på senaste tiden verkar tittat upp från spion och riddar-romantiken och noterat det svenska samhället utanför östermalmslägenheten och gården i Roslagen. (Dock skall Guillo ha cred för många och bra inlägg i andra debatter, palestinafrågan, olika rättsdebatter m.m.)
Jag drar ett streck här.
Min tes står fast, vänstern släppte problemformuleringen, och vi fick ett samhälle där risken för att det kan bli oroligheter under semestern i Thailand är enormt mycket viktigare, än att den statligt definierade fattigdomen hos svenska barn ökat från 11% 1996 till 15% tio år senare.
Varför en blogg
Jag vill i denna blogg försöka peka på olika saker i samhället jag anser värda att kommentera.
För att ge läsarna en bakgrund till mina kommentarer, ger jag här en snabb bild av min egen bakgrund.
- Fil kand i historia, religion och geografi.
- 11 år som lantbrevbärare.´
- 7 år som sjukvårdsbiträde.
- 4 år som facklig företrädare.
- Politiskt aktiv för S i 12 år, dock inte längre.
- Egen företagare i 16 år.
Huvudtesen i allt mitt tänkande är grundat i en i viss mån ohelig allians mellan keynesianismen och marxsismen.
Filosofer som betytt mycket för mig är Bertrand Russel, Dietrich Bonhoeffer, Jean-Paul Sartre och Olle Carle.
En människa jag alltid beundrat är Carl Gustaf von Rosen, kanske idag mer aktuell än någonsin, då hjälpa andra i nöd verkar vara det samma som att sko sig själv.
I övrigt sammanfattas det mesta här i livet utmärkt i: Peace, Love & Understanding.
För att ge läsarna en bakgrund till mina kommentarer, ger jag här en snabb bild av min egen bakgrund.
- Fil kand i historia, religion och geografi.
- 11 år som lantbrevbärare.´
- 7 år som sjukvårdsbiträde.
- 4 år som facklig företrädare.
- Politiskt aktiv för S i 12 år, dock inte längre.
- Egen företagare i 16 år.
Huvudtesen i allt mitt tänkande är grundat i en i viss mån ohelig allians mellan keynesianismen och marxsismen.
Filosofer som betytt mycket för mig är Bertrand Russel, Dietrich Bonhoeffer, Jean-Paul Sartre och Olle Carle.
En människa jag alltid beundrat är Carl Gustaf von Rosen, kanske idag mer aktuell än någonsin, då hjälpa andra i nöd verkar vara det samma som att sko sig själv.
I övrigt sammanfattas det mesta här i livet utmärkt i: Peace, Love & Understanding.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Vem är jag
- Johan Gustafsson
- Linköping, Sweden
- 53 år gammal, mellan 2 jobb för närvarande. Undrar vart idealen från 60 talet tog vägen.