Bär vi med oss nedärvda arketyper

Sedan jag första gången läste om Jung´s teorier som 16-17 åring, har jag funderat på arketyper. Kan väl heller inte säga att mitt intresse för fantasy-litteratur (där arketyper från framförallt keltisk mytologi används hejdlöst) fått mina funderingar kring detta ämne att bli mindre.

För att göra det enklare vill jag definiera arketyp som ett nedärvt släktminne inom mänskligheten inför ett sak/mönster/upplevelse/fenomen el.dyl.

" Några representativa arketyper är "urmodern", "urfadern", "den gamle mannen", "den evige ynglingen". Dessa arketyper är "inbyggda" i människor från allehanda kulturer, och enligt Jung är en anledning för att man kan finna liknande sagor, folktro, legender hos oberoende kulturer."

(Wikipedia)

Dock hamnar jag ofta i ett cirkelresonemang, vad är en äkta arketyp och vad är socialt/kulturellt betingat? Samt vad i min egen sociala/kulturella betingning gör att jag är villig att godta det ena som en äkta arketyp och inte det andra?


Någon form av bevis för att släktminne kan finnas, är ju de forskares försök där de skrämde maskar för elektriskt ledande plattor, malde ned dessa maskar till maskfärs och som de matade andra maskar med, som sedan undvek de ledande plattorna utan att tidigare sett dem.

De senaste åren har jag dock börjat luta mot att det som definieras som "äkta" arketyper är så universellt allmäntgiltiga att de inte är arketyper.

- Cirkel=solsymbol=födelse=återväxt=ägg=oval=sköte och så vidare.....

- Bild av röd, hornprydd kille med bockklövar, svans och tre-udd i handen betyder nog ganska allmänt inget bra, även om man aldrig hört talas om varken helvete, skärseld eller inferno.

Vore mycket intressant om min läsekrets hade några synpunkter på detta.