onsdag 13 januari 2010

Arbetslinjen del 2

Stimulansen då, med så kraftiga incitament för att arbeta och minst lika kraftiga för att inte vara arbetslös, då finns det väl otaliga exempel på hur allians-regeringen skapat 100.000 tals nya arbetstillfällen genom olika stimulansåtgärder ??? Ehhh........hmmm......nja..........nej.

Bortsett från jobbskattebidraget, som kostat samhället enorma summor och förmodligen inte skapat några nya jobb har inte alliansregerinegn gjort någonting. Man är fast övertygad om att "marknaden" skall fixa nya jobb (och själv är jag fast övertygad om att älvor och småknytt existerar..).
Lite löst prat om att kan vi hitta lite andra skatter att sänka, och kanske sälja ut lite mer och privatisera lite till, så blir det säkert fler jobb. Samt att Maud fortfarande vid sällsynta tillfällen kan mumla lite om "sänkt arbetsgivaravgift", vilket enligt mig ändå inte genererar några jobb, men det skall jag ta upp i ett annat inlägg.


Så vad kan anledningen vara?

- A-kassan är bara en omställningsförsäkring.

- Folk som får A-kassa vägar flytta eller ta "sämre" jobb.

- Sverige är världens mest sjukskrivna land.

- Ingen mår bra av att vara långtidssjukskriven.

- Läkare sjukskriver folk för andra orsaker än att de är sjuka.

Om man bortser från att det kan finnas en viss relevans i en del av dessa påstående, så är det rent nys att det skulle vara ett problem för Sverige. Vill man ta i dessa problem-områden (i den mån de finns) så måste det lösas genom riktade sammanhållna insatser där aktörer från olika områden samarbetar, för att lösa det på närmast individbasis.
Problemet är att vi enligt vår egen statistik har 8.4% öppen arbetslöshet, enligt EU:s normer 9.4% och i verkligheten någonstans straxt över 10%. Fram till den dag vi åter får ned arbetslösheten till hanterbara 3-5% är Sveriges problem bristen på arbetstillfällen och inget annat.
Om Ica annonserar ut 3 kassa-tjänster och de får 800 sökande eller 6.000 sökande förändrar ingenting, om en av de platserna går till en utsliten 58 årig industriarbetare med kronisk obstruktiv lungsjukdom, en går till en personaladministratör med 4 års universitetestudier och den sista till en 4 barns mamma från Över-Torneå som får rycka upp hela sin familj och flytta 70 mil förändrar det heller inget ting för Sverige. Så länge vi har 10% arbetslöshet finns det med största säkerhet 200 lämpliga sökande som bor inom 10 km från Ica.

Först den dagen någon av dessa tre tjänster riskerar att bli vakant,finns det någon som helst relevans i att tvinga mer eller mindre olämpliga kandidater att till varje pris försöka få någon av dessa tjänster.

Den enda återstående slutsatsen.

Det handlar om att genom ett ytterst kraftfullt angrepp mot arbetslösa och sjukskrivna utvidga den del av arbetskraften som arbetar för mycket låga löner och under ytterst osäkra anställningsförhållanden (timanställningar, visstidsanställningar, bemanningsföretag, o.s.v.). Angreppen mot de arbetslösa är därför en huvudprioritering för att kunna säkerhetställa den nya underklassen "utanförskapet".
Kom aldrig säkerhetsräckena upp? Fick du inget anställningsavtal? Ingen övertidsersättning? Tafsar chefen? Blev inte kompisen anställd när han sa han tillhörde facket? Fick Stina sluta när hon krävde ni skulle få minimi-lön? Vill du inte jobba över varje kväll, utan någon gång se dina barn innan de somnar? Strunt i allt sånt, det kunde ju vara värre, du kunde ju vara tillbaka i utanförskapet igen.

Så i rask takt marscherar detta samhälle baklänges för att nå den gamla, sköna nya världen, då Stina iklädd chich french maid uniform torkar upp inne hos familjen Reinfeldt medan Karl-Anton i blåställ räfsar löv i deras trädgård, och den 27:e får de stå med mössan i hand och niga och bocka då det fina folket ger dem den slant de tycker underklassen är värda.....


Som min gamla farmor brukade säga:
-"Den som inte lever slipper se"

1 kommentar:

  1. Detta borde tryckas och spridas för det är den bistra verkligheten, tack för visheten ..

    SvaraRadera

Bloggintresserade

Vem är jag

Mitt foto
Linköping, Sweden
53 år gammal, mellan 2 jobb för närvarande. Undrar vart idealen från 60 talet tog vägen.