Ireen von Wachenfeldt`s legendariska uttalande. Detta inlägg skall dock varken handla om feminism eller män. Jag tänkte skriva lite om min människosyn. Trots allt speglas den i de åsikter och tankar jag uttrycker här.
Människan är ett djur, visst är det så. Logiker, filosofer, religiösa människor och alla andra kan diskutera detta till yttersta dagen, i min världsbild uppfyller mänskligheten de kriterier som behövs för att kallas en djurart. Dock har vi ett medvetande som också innebär någon form av samvete(samvete=förmåga att avgöra vad som är rätt, inte att blanda ihop med moral som är en social värdering). Om man med det vill säga att det finns en gudomlig gnista inom oss, är det ok med mig. (Dock kan jag inte tänka mig en gudomlighet som skapat människan till sin avbild, då har han/hon/den/det antingen en mycket taskig självbild eller ett synnerligen konstigt sinne för humor) Detta samvete försöker de dock det stora flertalet av oss oavbrutet, och med stor framgång, rationalisera bort. Med detta lämnar vi djurvärlden.
Den enskilda människan har ett val. Detta val kan vara ganska fritt eller ytterst begränsat. Ekonomiska, sociala, politiska, religiösa, utbildningsmässiga, klimatologiska m.m. faktorer spelar naturligtvis in och begränsar och styr den enskildes val. Givetvis finns det också andra faktorer som genetiska faktorer, psykisk/fysisk ohälsa m.m. som spelar in, men jag väljer att bortse från dessa i detta resonemang.
Jag tror att människan som person kan göra åtminstone någon form av val. Om också i många situationer ytterst begränsat.
Och jag tror de allra flesta människor vill göra det som samvetet uppfattar som gott, dock har vi som tidigare nämnts, ett nästan obegränsat förråd av skäl, att för oss själva rationalisera bort dessa godhetens val, till förmån för betydligt mer själviska val.
Denna naiva syn på folk har jag fått, genom att gå igenom livet väljande yrken då jag haft möten med många tusen människor i olika situationer, och bara träffat på 2 eller 3 personer som jag skulle vilja definiera som genuint onda.
-"Det värsta är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas likgiltighet"
Martin Luther King
onsdag 24 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggintresserade
Bloggarkiv
Vem är jag

- Johan Gustafsson
- Linköping, Sweden
- 53 år gammal, mellan 2 jobb för närvarande. Undrar vart idealen från 60 talet tog vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar